why does my heart feel so bad?

det är saker som tynger mig.
allt möjligt kraffs.
en på jobbet skall sluta. det känns tungt. är så mycket som måste fixas eftersom hon fyllt en så stor roll.
hur hittar man en sån unik person till?

dessutom tynger det mig att jag har problem i mig själv. kan det inte bara gå över?
jag är livrädd för att bli sårad eller ledsen eller besviken. jag håller tillbaka på mig själv hela tiden eftersom jag inte vågar ge mig hän eller känna för mycket.
det finns så många "tänk om" som jag inte ens borde tänka.

jag är förbannad över all jävla skit jag fått av karlar som gör att jag inte kan vara normal, orädd.
jag vill känna hundraprocentigt förtroende.
jag vill ge mig hän. få sväva på små rosa, brudiga moln. bara vara.
typ lycklig.

fan också för att jag inte tror helt jävla gott om någon.
känns som jag bara förbereder mig på smällen. på när det gör ont.
på när någon sårar mig, tacklar mig, fäller mig.

men det ska ju va bra, eller hur?
det ska gå bra. det ska vara bra!
faan.