ca va
vill slita mitt hår och kasta mig ut.
så många gånger som jag kastat mig. slängt mig ut i verkligheten.
och väntat på att bli fångad.
men aldrig blivit det.
till slut får man skrapsår på knäna.
palla
jag ligger på rygg i min säng. nytvättade och antagligen härligt doftande sängkläder.
mjukt och säkert skönt.
men jag känner inte det.
jag känner bara hur dessa varma tårar tränger ut ur mina tårkanaler och ramlar ner på mina kinder.
de rinner bakåt, ner framför öronen och bak i nacken innan de slutligen med ett droppande ljud försvinner ner i lakanet.
en efter en faller de ner från ögonvrån, ner på kinden och fortsätter ner på mina nytvättade sängkläder.
i ett försök att komma undan de tankar som egentligen far runt i mitt huvud tänker jag att det är tur att jag inte har nåt smink på mig. det vore ju inte så nice med svarta pluppar på lakanet efter mascaran liksom.
men man kan inte tänka så länge på mascarafläckar som jag önskar. till slut kommer det som egentligen gör ont ikapp mig. igen.
som jag har försökt att trycka undan det. och varje gång går jag på det själv.
men jag vet inte varför det känns annorlunda nu. är det för att jag varit otrevlig? är det bara därför jag får ångest?
eller var jag otrevlig för att jag fick ångest?
jag orkar inte vara fler än en person mer.
det går inte så bra att vara jag och sedan en person till, vid sidan om mig, som följer med, hänger på, skrattar och trivs.
det gör jag också ibland, men den här personens vilja är inte min.
jag vill. eller nåt i den stilen.
jag vet inte vad.
jag vill klara det här.
jag vill säga nåt.
jag vill höra nåt.
jag vill vara nåt.
jag vill ha ett litet uns av trygghet.
för nu finns inget sådant.
någonting?
en hand, en klapp, en smekning, en enda liten rörelse.
eller ett litet ljud.
någonting som säger mig någonting?
varannan sekund är det bra såhär, varannan är det inte det.
men är jag verkligen absolut ingenting?
day off
tvätt, disk, städ och inhandling av mat. dammade tillochmed. och vattnade mina stackars orkidéer.
vilken jävla dag.
samt en del uträknande gällande jobbet och en del telefonsamtal.
jag är förbannad och ledsen.
och helt jävla tom.
tom tom tom.
ser ingen renhet, äkthet, kärlek.
ser bara mörker.
men så är ju klockan snart ett också.
i tar det imorgon istället va?
59 mindre intressanta
1. Hur gammal är du om fem år? 29
2. Vem var den sista du träffade? Far min, fick skjuts hem :)
3. Hur lång är du? 178
4. Vilken var den senaste film du sett? hela? The reader. den var typ bra.
5. Vem ringde du sist? syster
6. Ditt senaste sms? för privat för att skriva nästan, men det var ju inte happy happy.
7. Vad är helgens planer? ett försök till att vara ledig. åtminstone en dag. kanske. eller en kväll?
8. Föredrar du ringa eller skicka sms? SMSter!
9. Är dina föräldrar gifta eller skilda? Gifta, men inte så lyckliga skulle jag tro.
10. När såg du senast din mamma? fem dagar sen. vin-lunch it was.
11. Vilken ögonfärg har du? Blå
12. När vaknade du idag? halv elva. och hade ett möte elva. bra jobbat.
13. Har du någongång hittat en katt? ingen som jag tagit hand om liksom..
14. Vilken är din favoritplats? på altanen i spanien i solen. eller i en random park vid vatten i solen med vän.
15. Vilken plats föredrar du minst? angered. dåliga minnen därifrån.
16. Var tror du att du befinner dig om 10 år? antingen e jag rik som ett troll och jävligt lyckad. eller så har jag sprungit in i väggen och ligger på psyket. eller så lever jag inte ens. men om jag får välja så är jag lycklig. oavsett resten.
17. Vad skrämde dig som barn? natten. och män av någon anledning jag inte känner till.
18. Vem fick dig att skratta senast? pappa. jag skrattar mycket och ofta. fast inte på riktigt.
19. Är du för ung för att äga vinylskivor? Nej, det kan man väl inte vara?
20. Har du stationär eller bärbar dator? Bärbar baby
21. Sover du med eller utan kläder på dig? med. tänk om det börjar brinna?
22. Hur många kuddar har du i sängen? 6
23. Hur många landskap har du bott i? 2
24. Har du någon gång spytt på någon? ja, men det är preskriberat. (aaa den stavningen var nog fin)
25. Föredrar du skor, strumpor eller barfota? strumpor och skor
26. Är du social? många tycker nog det, men det är rent proffesionellt.
27. Vilken är din favoritglass? hallonsorbet, italiensk vanilj, lakrits. 88an och piggelin.
28. Vad skulle du göra om du vann en miljon? investera.
29. Tycker du om kina mat? jag tycker om MAT så .. JA!
30. Tycker du om kaffe? 5 koppar om dan = tycker om va?
31. Vad dricker du till frukost? pepsi
32. Sover du på någon särskilld sida? på rygg eller på höger axel. i högra sidan av sängen.
33. Kan du spela poker? Jag har lärt mig några gånger men minns inte. fast jag brukar slänga mig med pokerfraser för det är lutsigt. here comes the river. HAHA!
34. Tycker du om att mysa? fredagsmys-mys eller gosa-mys? då tar jag lt. 2
35. Är du en beroendemännsiska? NO SHIT
36. Känner du någon med samma födelsedag som din? 2 st.
37. Vill du ha barn? adoptera. annars - nej.
38. Kan du några andra språk än svenska? engelska, tyska, det vktigaste på spanska och lite teckenspråk.
39. Har du någonsin åkt ambulans? Nej.
40. Föredrar du havet eller pool? hmm.. havet är läskigt för där trot jag att jag ska dö.
41. Vad spenderar du helst pengar på? god mat, goda viner och saker till ´dem jag älskar. men jag kulle hellre ha td än pengar.
42. Äger du dyra smycken? ja, men jag använder dem sällan.
43. Har du någongång testat narkotika? inte mer än alkohol liksom..
44. Vad var det senaste du stoppade i munnen? helt otippat: snus. men jag drack en pucko nyss också!
45. Vem är den roligaste människa du känner? min bror.
46. Välj ett ärr på din kropp? naveln?
47. Vad har du för ringsignal? har typ aldrig på ljudet längre.
48. Har du kvar något klädesplagg från du var liten? nej, de ligger nog i en låda hos mor o far.
49. Flirtar du mycket? nä fy fan.
50. Vart togs din profilbild? hemma.
51. Kan du byta olja på bilen? vilken bil? men nej.
52. Har du fått fortkörningsböter? Nej
53. Vilken var den senaste bok du läste? 14 år till salu.
54. Läser du dagstidningen? nej
55. Prenumererar du på någon veckotidning? njae, snarare månadstidning.
56. Dansar du i bilen? nej?
57. Vilken radiostation lyssnade du på senast? p3 eller p4, i don't know.
58. Vad var det senaste du krafsade ner på ett papper? "IP-nummer, ring ..."
59. När var du i kyrkan senast? minns inte datumet, men det var på systers begravning.
kombo
dagen passerade som förväntat. trött. sliten. men ändåock på jobbet.
och sen kom natten.
hemma, i min säng. med den där ångesten.
en av de nyare sorterna.
skräck. rädsla. inför döden.
det hjälpte kanske inte jättemycket att titta på greys anatomy heller.
och så stressen.
tror att det dessutom finns en skön kombo där.
stressen att bli lycklig innan jag dör.
ren jävla lycka.
ren jävla kärlek.
och att bara få vara.
lycklig och älskad.
grann
playlisten har varit något av ett mästerverk de senaste minuterna:
carola - hey micki (?)
carola - tommy tycker om mig
lejonkungen - snart är det jag som är kung (?)
under tiden lyssnar jag på en känslosam stämma och en känslosam text.
"Sen en tid tillbaka har jag varit trött
Försökt att vara allt på samma gång
Så mycket man kan göra och borde och vill
Mitt i allt så ska man räcka till
Sen en tid tillbaka har jag varit tom
Och försökt att hitta spår som leder rätt
Ja det finns så mycket måsten att vara bra på det man kan
Och mitt i allt så ska man vara sann
Jag har ändrat i mitt rum, köpt nya möbler
Och samlat damm på min gitarr
För allting jag skriver blir ändå för kort
Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort
Sen en tid tillbaka har jag varit tyst
Och försökt att känna efter hur det känns
Ja man gör som alla andra och försöker att bli van
Men jag har tröttnat på att vara likadan
Sen en tid tillbaka har jag känt mig svag
Och försökt att vara nån till lags
Ja man kämpar för en plats som passar både här och där
Och snart har man glömt vem man är
Och jag har ändrat i mitt rum, köpt nya möbler
Och samlat damm på min gitarr
För allting jag skriver det blir ändå för kort
Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort
Sen en tid tillbaka har jag tänkt såhär
Och insett att jag måste börja om
Ja jag har kämpat för en plats som passar både här och där
Men snart ska jag hitta den jag är
Jag har ändrat i mitt rum, köpt nya kläder
Och samlat damm på min gitarr
Men i vad jag än tar på mig känner jag mig alltför kort
Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort
Ja jag har ändrat i mitt rum, köpt nya möbler
Och samlat damm på min gitarr
För allting jag skriver det blir ändå för kort
Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort
Har jag förmågan att glömma bort"
"sen en tid tillbaka" // Melissa Horn
saker försvinner ifrån mig i långsam takt. och jag vet inte hur man gör för att vilja saker längre.
krims krams
så. frågan lyder:
vad finns det att vara glad över idag då?
jag har fått en kniv. en global, grym jävla kökskniv. hello, liksom. säljarna är på hugget these days! (HAHA!)
jag har satt in pengar för företaget. bra och bra, eller nåt att vara glad för vet jag inte om det är, men hey, det är ett måste.
och att jag får gjort måsten är bra. det är fan inte varje dag.
pratade precis med en kär vän. vi skall ses nästa vecka. det fanns en lucka i våra kalendrar. that's nice. ett litet glas rosé och mycket babbel. i like.
det är sol. eller typ. det var sol. eller nåt.
jag har ett kreditkort. annars hade jag inte överlevt månaden. hurra. verkligen.
kreditkort är farliga.
min arbetsplats har börjat uppfattas mer och mer som en seriös sådan i sitt slag om man jämför med en del konkurrenter. det är extremt positivt eftersom det är det jag strävat efter så länge.
vad är dåligt då?
jag har gått ner ännu mer i vikt pga arbete, stress och way to dåligt matintag.
jag har ångest.
jag har inga pengar.
jag är rädd för att dö. om inte idag eller imorgon så på vår resa över atlanten.
eller att jag råkar vara på fel plats vid fel tidpunkt och åker dit för nåt konstigt i staterna i sommar.
jag ser ut som en skabbig rapunsel med mitt extremlånga hår, som dessutom har en utväxt eftersom jag inte har råd att fixa till det. och jag veeeeet, jag kan göra det hemma själv, men mitt hår lever ett eget liv. på riktigt.
jag har fått dålig hy. ytlighet here we go.
min farfar och syster kommer aldrig tillbaka. jobbigt att erkänna det.
jag har en saknad inom mig. dras till höger och vänster. ta bort det!
jag känner saker. sjukt jobbigt eftersom känslor bryter ner mig och inte gör mig starkare.
känslor för allt. glädje, sorg, saknad, kärlek, ilska.
och med det går vi hem från jobbet, städar i ordning, tar en öl och lugnar ner oss.
sen försöker vi sova utan att lyckas och får ångest igen.
hujedamig.
slakt
huvudet värker o själen skriker att den vill bara få sova! men nejnej, från 7 skall de arbeta.
ikväll skall jag träffa min finaste lilla katt. en person alltså.
vi skall prata sådär om livet som vi gör.
om hur lycklig hon är med sin rara man, och hur olycklig jag är utan man eller nåt.
eller bara olycklig.
men hon hjälper mig.
den svarta lilla jag blir vit och fin i hennes närvaro. som om man blir renad efter omgivningens totala slakt som äer rum under dagarna.
teater
nu var det flera timmar sn ridån gick ner,
flera timmar sedan showen var över.
den glada, skrattande, fnissande, dansande jag lämnat scenen och rampljuset.
det tar ett tag att tvätta av sminket och få av sig kostymen.
efter några timmar är det bara sanningen kvar.
när det är natt.
det är inte alltid så att jag ine kan somna för att jag är stressad över jobbet.
ibland lyckas jag faktiskt koppla bort det.
men jag vill inte det.
för då blir det såhär istället.
då når de riktiga tankarna mig.
de riktigt verkliga. de som gör så jävla ont att jag inte vill tänka dem.
men efter tillräckligt lång tid i ensamhet och i tystnad så kommer de alltid.
och man kan inte förhindra dem.
jag tänker på farfar. på hans amala axel under min hand när han somnar in.
på hans sista andetag och hans ögon.
på hans gråa hår som jag klappade på.
på hur vi grät, jag och syster.
på hur allting fick ett slut.
jag satte mig på planet från stockholm den dagen då de ringde.
jag hann dit. jag var där. jag och syster satt där.
jag är så glad för det. men det gör så ont.
det är så verkligt.
och jag tänker på syster.
på hur hon plötsligt bara försvann.
på att sista gången vi pratade så var det för att jag skulle berätta att farfar somnat.
jag skulle berätta hur det var, vad som hände, hur han var.
att han bara försvann.
och så försvinner hon bara.
när jag sitter på ett jävla möte på en finlandsbåt.
jag kommer ihåg hur jag bara satt där med pappa på hytten sen.
hur jag höll om honom och klappade på hans hår.
på hans hjärta. att inget får hända.
och så frågar den ena svikaren mig idag om jag kommer hata henne för resten av livet?
jag är ingen hatande människa, fortfarande.
jag vill inte att någon skall få höra såna ord som att de är hatade.
jag gjorde det lätt för henne idag. det var som att jag tröstade henne.
jag förklarade att jag inte hatar henne. att jag inte tycker det är jobbigt att ens träffa henne.
jag sa allt som om det var för att göra det lättare för henne.
jag vill ha det lätt nu.
jag vill att någon sägr saker till mig som gör det lättare.
jag vill allra helst att någon ändrar världen och livet för mig.
eller nej.
bara säger nåt enkelt som gör det lite, lite lättare.
jag är ingen hatande människa
"kommer du hata mig för alltid?"
jag behövde faktiskt inte ens tänka efter, innan jag svarade:
"jag hatar inte dig. jag är inte en sån som hatar folk sådär.
jag hatar de som våldtagit mina vänner och såna människor,
men jag hatar inte dig"
för det är sant.
oavsett hur folk sviker mig, hur mycket de sviker mig, när de sviker mig
så hatar jag dem inte.
de som våldtagit mina nära och kära - dem hatar jag.
mannen som körde bilen som min syster dog i - honom hatar jag nog faktiskt.
jag hatar hitler trots att han är död sen länge.
och jag hatar mao.
och massa andra diktatorer och folkmördare.
och alla våldtäktsmän och pedofiler.
det är en ganska stor skara människor jag hatar.
men inte om man jämför med hur mycket folk det finns i världen.
och inte i jämförelse med hur många människor jag faktiskt älskar eller tycker oerhört mycket om.
men de som sviker mig, nej dem hatar jag inte.
jag väljer bort dem. sorterar bort dem.
jag vet inte varför de valde att göra sådana saker mot mig som de gjort.
jag hatar deras handlingar, men jag kan inte komma mig för att hata dem som människor.
de är antagligen också goda i hjärtat eller nåt.
de strävar också efter någon slags lycka eller rättvisa eller nåt annat mål.
jag önskar dem inte smärta, sjukdom, sorg eller död.
jag bara väljer bort dem.
jag önskar dem hellre lycka än onda ting till och med. så jävla god är jag.
dock kan jag hata den sidan med mig som gör att jag känner med dem som svikit mig.
jag tycker synd om dem. inte för att de mistit mig (vilket iofs är en sorg i sig) utan av någon annan anledning.
hade jag vart dem hade jag skämts ögonen ur mig, jag hade inte viat mig inför Mig någonsin igen.
jag hade hat sådan ångest och oro och tyngd över mina axlar.
jag hade inte kunnat sova och varit tvungen att besöka en psykolog för mina dåliga handlingar.
det kanske är en god sida jag har. att känna med dem istället för att hata dem för vad de gjort mig.
saken är ju bara den att de inte känner den där ångesten.
de kan visst med att visa sig för mig hela tiden, de skäms inte och de ångrar sig inte.
och bara det är ju fan pinsamt.
men inte fan hatar jag dem för det.
frispel
skulle möta en god vän vid en park för att softa en stund och sen äta middag.
spårvagnarna ballade ur och stod tamejfan överallt. fick gå av och spatsera några hållplatser.
mitt i centrum var det en väldans massa rök. antar att det var en vagn som pajjat.
hittade en buss som gick dit jag skulle.
två hållplatser innan jag nått mitt mål stannar även denna.
eftersom jag ständigt har mina lurar över öronen hörde jag inte vad problemet var.
antog att det var för mycket trafik ute eftersom alla vagnar stod stilla.
så jag kliver av bussen och går.
mitt framför mig ser jag resterna av en bilolycka.
jag greps direkt av panik. försökte att inte se något av det, men var tvungen att se mig om när jag skulle gå över vägen.
glassplitter. en polis som sopar bort det från vägbanan.
skyltar på gatan som säger "olycksplats".
en bil. kvaddad. svart.
polisbilar. bärgningsbil. minns ingen ambulans.
men ambulansmän.
en bår. en person på båren.
ca 10 personer som sitter vid båren. ambulansmän.
jag började gråta.
bara sådär.
jag fick panik.
över syster. over hennes oycka. över att hon inte överlevde.
över bilderna jag sett på bilen hon färdades i.
över att hon inte hade en chans.
över vem som låg på båren.
hade de fått tag på de närmsta?
överlevde han/hon?
hur ont har familjen nu?
igår när jag inte kunde somna pga tankarna på syster tänkte jag att
jo, jag överlever detta. jag bara gör det. för det gör man.
men det kunde vart vem som helst.
fan.
jag ville inte se. jag ville inte veta.
left left left
för det känns som jag e borta.
förgyll
på riktigt alltså. inte liksom i min själ.
men det vet du ju redan.
jag undrar saker varje dag.
vill fråga, få veta, förstå och känna.
men jag blir bara tommare pch tommare för varje dag som går.
hungrig och törstig.
trött och snuvig.
har fått nåt slags sockerfall två dagar i rad.
i eftermiddag går solen ner igen. imorgon går den upp igen, men inte på samma ställe, inte vid samma tid, och inte för min skull.
jag skulle göra vad som helst för att slippa känna att det enda jag vill är att gråta.
tid
23 år lite drygt. av mitt liv.
ibland funderar jag på vad jag åstadkommit. ibland blir jag stolt och tycker att jag kan vara nöjd.
oftast blir jag bara bitter.
hur mycket har jag gjort? kanske mycket.
hur mycket har jag varit lycklig? ganska lite.
när blir man lycklig?
hur blir man lycklig?
lång dag idag.
snart når den sitt slut, snart skall jag sova är det tänkt.
sömn är bra och skönt sägs det.
är jag undantaget som bekräftar regeln även där?
oh, it's such a sucky day
lång jävla arbetsdag.
inte hittat en enda mening med den här dagen hittills.
den som känner att den kan ge mig en får gärna hojta till.
sjukt sugen på lakritsnappar, pepsi och rapé.
så den som känner för att kila hit med det kan ju göra det också.
these days räcker det inte med mig själv tydligen.
som om
sådana blickar får jag.
sådana blickar borde inte ens räknas som blickar eftersom de liksom inte ser en.
ingen beskådan, ingen riktig blick.
bara ögon som faller på en.
öron som låtsas lyssna.
ansikten som tittar i sina papper medans de nickar som om de lyssnar.
för jag är tjej.
jag är bara en liten, liten tjej.
vad skulle jag över huvud taget kunna veta om någonting alls?
livet fladdar förbi.
dagar försvinner. och ibland kommer det några också.
mycket mer än så är det inte..
dagar, dagar, dagar, dagar.
och ibland nätter.
ickelängtan
då finns det en enda sak jag längtar efter.
en enda sak som gör att jag känner att jag kan ta mig ut genom ytterdörren, passera bygg-gubbarna i trapphuset och möta allas ansikten utanför porten.
det finns bara en sak som skulle få mig att skicka ett meddelande, ringa ett samtal, verkligen vilja någonting.
det är inte någon älskling.
det är inga vänner.
det är inte solen.
det är inte lyckan.
det är bara snus.
fy fan vilket liv man lever
let's run to the sun and never come back
hjärtat bankar lika hårt i bröstet som vanligt.
stesoliden fungerar vid nödsituationer. igår fick jag en attack i hjärtat kändes det som.
sjukt stressad inför allt som måste göras.
nu när högsta hönset är bortfluget på semester är det jag som skall göra löner och betalningar av fakturor och sådär också.
känns tungt med tanke på att det knappt finns pengar på kontot. ¨
men allting gå rju tydligen. det har fungerat i fem år innan, så det bör gå nu också.
trots att detta driver mig till vansinne och jag är en cm ifrån den där väggen varje dag så har jag lovat mig själv att inte misslyckas. det här ska gå. och det är lika mycket ett löfte till mig som till hela min personalstyrka. de har visat sig kunna så mycket och vilja så mycket att jag vill ta dem alla i min famn och visa hur tacksam jag är.
jag skall nog fan gå och köpa blommor till dom eller nåt.
för en sådan chef är jag.
dagarna har dock blivit lättare sen jag var ute på landet i påskas.
en vecka har gått. solen skiner fortfarande. och det här kan gå.
det är snart sommar.
det är så mycket roligt som man kanske skulle kunna se fram emot.
jag har bokat den där jävla resan till staterna. synd att jag inte får komma in i landet bara.
någon detalj om mitt pass. jävla skit.
men det går.
lustigt att man ser ut som värsta fugitive redan på fotot liksom.
sen kanske det finns andra faktorer som spelar in, men det är inget jag ens vågar vidröra.
att vara bågons stöd slutar med att man själv behöver stöd. gillar inte den idén riktigt.
gillar när saker bara är.
jag har sett till att min älskade, fina i-pod är laddad hela tiden iaf. vilket ger mig ro i själen när jag är på väg nånstans.
det senaste har jag tillochmed suttit med lurarna på på kontoret.
semester.
oj oj semester.
och alla dessa tankar man skall leva med.
hur orkar man?
jag fuckade ur
solade sönder mig i två dagar. gick i terräng i en evighet och fann en gran.
åt mat när man ska äta.
drack sprt konstant.
och nu skall det föreställa att jag e tillbaka på banan typ.
så here we go.
wipe
hela dagen lång.
trapphusrenovering som låter så att hela skallen skall ramla av.
underligt beteende från min sida.
det är så att det gör ont.
jag har varit ute i luften idag. och ätit mat. och jobbat.
och träffat pappa.
och pratat om syster.
och igår när jag pratade med min vän över ett glas vin så hittade hon en till liten del av mig.
som jag letat!
tur att mna har vänner som håller ordning på en när man inte själv klarar av det,
