Lanterna
Julen är slut.
Årsskiftet passerat.
Snön finns kvar, för vinter är det än.
Det är kallt. Livet känns i omgångar kallt och hårt.
Men något får en ju att fortsätta.
Snuset är åter under läppen, sockret sitter i tänderna.
Hjärtat och hjärnan är ihopsmällta i en enda röra.
Saker är så självklara men ändå diffusa.
Man har stöd men står ändå ensam. Man vet hur det egentligen är men lever i den ständiga smärtan.
Men någonstans här inne i själen är jag ändå lycklig på nåt underligt vis. För man har det där lilla som betyder mer än .. Allt?
