enkelt
det var längesedan jag skrev här. men jag har settatt ni fortfarande är här och tittar efter mig. ledsen om jag gör er besvikna genom att inte skriva.
men allt har sin tid och jag tror denna lilla blogg haft sin. jag har bytt ut mycket i mitt liv, så även blogg. ni finner mig nu någon annanstans, men än så länge är det ett hemligt ställe. under uppbyggnad så att säga.
det har inte hänt så mycket sen sist. mer än att jag fick reda på min nya "diagnos"; recidiverande depression. man kan googla på det om man vill men det ger ingen rättvis bild. svårt att förklara är det också. eller det beror ju på. egentligen är det så att jag helt enket varit deprimerad en mycket stor del av mitt liv och jag kommer med stor sannolikhet fortsätta falla tillbaka i depressioner under mitt lilla liv. dock är målet att bli fullt frisk från det här, men man vet ju aldrig.
på ett sätt är det skönt. att liksom få en förklaring till min ledsamhet och den sorg jag burit på så länge. på ett sätt är det också jobbigt att det är så. att man vet det nu. man får väl göra det bästa av det.
det som bekymrar mig är risken att jag är manodepressiv. men det vet vi inte ännu, det skall väl kollas upp eller nåt. vi får se helt enkelt.
så länge fortsätter jag mitt liv. inte en snus på månader nu.
dock inte heller ett öre i sjukersättning, så nu är det knapert som satan. men jag kämpar på.
vi kanske ses framöver.
ta hand om er!
men allt har sin tid och jag tror denna lilla blogg haft sin. jag har bytt ut mycket i mitt liv, så även blogg. ni finner mig nu någon annanstans, men än så länge är det ett hemligt ställe. under uppbyggnad så att säga.
det har inte hänt så mycket sen sist. mer än att jag fick reda på min nya "diagnos"; recidiverande depression. man kan googla på det om man vill men det ger ingen rättvis bild. svårt att förklara är det också. eller det beror ju på. egentligen är det så att jag helt enket varit deprimerad en mycket stor del av mitt liv och jag kommer med stor sannolikhet fortsätta falla tillbaka i depressioner under mitt lilla liv. dock är målet att bli fullt frisk från det här, men man vet ju aldrig.
på ett sätt är det skönt. att liksom få en förklaring till min ledsamhet och den sorg jag burit på så länge. på ett sätt är det också jobbigt att det är så. att man vet det nu. man får väl göra det bästa av det.
det som bekymrar mig är risken att jag är manodepressiv. men det vet vi inte ännu, det skall väl kollas upp eller nåt. vi får se helt enkelt.
så länge fortsätter jag mitt liv. inte en snus på månader nu.
dock inte heller ett öre i sjukersättning, så nu är det knapert som satan. men jag kämpar på.
vi kanske ses framöver.
ta hand om er!
