why does my heart feel so bad?

Min förre revisorskonsult stack. Och satte oss i skiten. Min nye fick en stroke. Whats going on? Varför händer det här oss? Och dem? När slutar dåliga saker hända? Am I good or bad var ju inte en fråga för mig. Men när livet jävlas med en gång på gång och bara dåliga saker händer omkring en börjar ju tom jag undra.

första stadiet var panik, ilska, hat. jag drog på mig skorna och rusade ut genom dörren, genom korridoren och ut till hissarna och trapporna. men sen visste jag inte vart jag skulle. och tur var väl det. jag hade slagit honom.
så jag vände in i korridoren igen och knackade på hos kollegan som fick bjuda på frukost. vilken bisarr frukost.
jag kom sedan in i del 1 av stadie 2.
äcklande var det. jag konfronterade fanskapet. han låtsades som ingenting.
del 2 av stadie 2 var ren sorg. panikångest inpå natten någon dag senare, då jag anklagade mig själv.
"jag håller koll på dig så håller du koll på mig" var ord jag inte lyckats hålla.
nu har jag äntrat stadie 3. då man är precis dum i huvudet. 
det är ilska, sorg, frustration, ångest och problemlösning på en och samma gång, vilket inte ger särskilt mycket. jag önskar att det bara var ilska och hat. då kanske jag hade lyckats kontrollera det hela. men nej. 
jag är förvirrad, trött, känner ingen kontroll. 
jag väntar på att komma in i stadie 4. 
jag fick en bok av mina päron som handlar om hur man kan styra hjärnan att tänka på det man vill och borde tänka på.
kanske borde läsa den.

det är måndag natt. en kulen natt, natt, natt ute på det böljande blå. men att det blåser och att den stora finlandsbåten bryter is så att det knakar i hela fartyget märker ingen. de är inne i dimman. alkoholen flödar. 100 människor som bara ses några gånger om året. vissa av dem bara en enda gång om året, på just den här tillställningen för branschorganisationen. stämningen är bra, alla är glada och skrattar och skålar. det snackas mycket affärer och idéer utbyts. man minglar runt hej vilt bland alla och bjuder varandra på drinkar: samarbetsdrinkar, sekreterardrinkar, nystartsskålar - you name it. plötsligt shottas det, någon kanske fyllde år som man kan passa på att fira? det är mitt i högsäsongen för alla, så att de får ett par "lediga" dagar njuter de av. imorgon är det årsmöte, och trots sömnbristen och baksmällan kommer nästan alla klara av att gå dit. klockan blir mer och mer, några har blivit stupfulla och får ledas till sin hytt. de ursäktar sig, skäms men vet att det är lugnt, det kunde lika gära vart någon av de andra. ingen är direkt nykter utom nykteristen. det är så man skäms inör honom. klockan blir ännu mer, båtens barer stänger och det är dags för den officiella efterfeten på hytten hos leverantören. det är säkert 10-12 pers som trängs på sofforna där inne. koskenkorva och cola. gin och tonic. den förste drar sig till in hytt ganska snart - de andra är väl för hogljudda och stökiga. det skämtas och flamsas och skrattas och skålas. man springer i omgångar upp till ett rökrum eller en spelautomat, men alla samlas åter i hytten. någon får hicka och dör av skratt, en annan talar så sluddrigt att alla andra dör av skratt. stämningen är ändå bra. systern känner att det börjar bli dags att dra sig tillbaka. yrseln och illamåendet är inga bra tecken. samtidigt lämnar en kollega som också skall upp på årsmötet. kl. är 5-6 på morgonen. ännu ett par stycken droppar av. hon har somnat. jobbat mycket de senaste dagarna, sovit lte och druckit en del. men stämningen var så bra att hon ville stanna. de andra var ju också kvar. hon kan inte hjälpa att hon somnar. ännu ett par stycken droppar av, försöker väcka henne men hon sover djupt nu. det är bara 3 tycken kvar på efterfesten. den siste lämnar. alla tycker att det känns ok att låta henne sova där. hytt som hytt. alla känner alla och har så gjort i flera års tid. klockan är närmare 7.30-8.00. hon vaknar. vad händer? hon hör honom prata. filthy. hon känner att hela hennes kropp rör sig. något är fel. hon vrider på huvudet för att kontrollera vart hon är. vad händer? är hon med på det här? svaret kommer snabbt: nej. hon börjar gråta. han flyttar på sig. hon rusar upp, drar upp sina kläder och tar sina skor. "men gumman, gå inte. vi kanske ska prata om det här?" "nej, jag ska härifrån" "gumman. gå inte" "jo, jag måste härifrån" snabbare än man kan vara är hon. ut ur hytten, bort längs korridoren, upp för trappan, in i nästa korridor, slänger sig mot dörren till sin egen hytt. ingen öppnar. i panik slänger hon sina skor utanför dörren och börjar banka på varenda dörr i korridoren. flera av dem hon känner bor i korridoren, det vet hon. hjälp. ett äldre par öppnar. inga hon känner. ursäkta. hon fortsätter banka på dörrar. till slut öppnas ännu en. honom känner hon. hon springer in i hytten och säger att han måte hämta systern. han får fortsätta banka på dörren där ingen öppnade. till slut vaknar systern. förvirrad. timmar av tröst och bubblande ilska. timmar av hat. hur skall man fortsätta tro på en god värld? det här är en hyllning till min starka syster som överlever. och som vågade polisanmäla och stå upp för sin sak. nu finns hatet och undran kvar: komme rättvisa skipas?

Jag har fått ett begär. Ett begär attberätta hur det ligger till. För jag började tänka på vad jag hade velat fått gjort om jag visste att jag skulle dö om två veckor. Sen tänkte jag "fuck it, jag kanske dör imorgon". Då finns det saker jag hade velat fått sagt. Och som det ska sägas sen.