why does my heart feel so bad?

första stadiet var panik, ilska, hat. jag drog på mig skorna och rusade ut genom dörren, genom korridoren och ut till hissarna och trapporna. men sen visste jag inte vart jag skulle. och tur var väl det. jag hade slagit honom.
så jag vände in i korridoren igen och knackade på hos kollegan som fick bjuda på frukost. vilken bisarr frukost.
jag kom sedan in i del 1 av stadie 2.
äcklande var det. jag konfronterade fanskapet. han låtsades som ingenting.
del 2 av stadie 2 var ren sorg. panikångest inpå natten någon dag senare, då jag anklagade mig själv.
"jag håller koll på dig så håller du koll på mig" var ord jag inte lyckats hålla.
nu har jag äntrat stadie 3. då man är precis dum i huvudet. 
det är ilska, sorg, frustration, ångest och problemlösning på en och samma gång, vilket inte ger särskilt mycket. jag önskar att det bara var ilska och hat. då kanske jag hade lyckats kontrollera det hela. men nej. 
jag är förvirrad, trött, känner ingen kontroll. 
jag väntar på att komma in i stadie 4. 
jag fick en bok av mina päron som handlar om hur man kan styra hjärnan att tänka på det man vill och borde tänka på.
kanske borde läsa den.