det finns en anledning till att man tittar bort när någon möter ens blick
vitsippa
på en sekund kan allt ta slut. allt försvinner. allt är förgäves.
de forna tiderna kommer aldrig åter. kanske kommer andra som är bra, det återstår att se.
kanske blir jag en bättre jag.
kanske en dag, blir jag mig själv igen.
fram tills dess är bara en underlig, lång, konstig, fruktansvärd tid.
så mycket smärta, så mycket sorg.
det är på gränsen till outhärdligt.
för att säga att det är outhärdligt vore som att säga att jag ger upp.
men det gör jag inte.
jag orkar dock inte heller kämpa just nu.
allt är en väntan.
en enda stor sorg och ett stort svart hål.
man bara följer med.
man går upp på morgonen, eller dagen.
man går till jobbet. man gör det man ska.
man pratar med människor.
man ler tillochmed.
man hatar och man älskar.
på natten sover man igen.
men här inne, i själen, är inget sig likt.
det är lika svart som det svarta hålet jag vandrar i.
om jag skulle få min vitsippa åter, skulle jag bli lycklig då?
nu när jag ändå vet hur fruktansvärt skört livet är.
hur förgäves allt är.
att ingenting är av någon betydelse längre. och aldrig har varit.
det är så svart så svart.
jag blir mörkrädd.
nutty
sådär så att man tror man inväntar en förkylning som skall bryta ut eller nåt. hela kroppen säger nej.
nej till att stå, nej till att sitta, nej till att prata, nej till att äta och dricka. nej till allt.
men sen inser man att jahaja, det e för att jag mår som ett jävla helvete. det bara visar sig fysiskt.
jag har gått ner 6 kg nu. bara sådär.
det enda jag äter r lunch på jobbet. sen dricker jag kaffe i mängder.
och när jag ine har nåt bätre för mig och det finns godis i närheten så äter jag det.
nu har jag tillochmed börjat se det själv. kläderna håller på att falla av mig. hakan är sådär spetsig igen.
axlarna syns mycket mer. jag ser så liten ut.
177 cm och liten liksom.
och jag får så ont i magen. så att jag inte kan stå upp.
går omkring om en kutryggig gammal tant.
det enda som hjälper är sömn, för då märker man det inte lika mycket.
och jag lyckades skada tummen igår. min vänsterhand är inte grann kan jag lova. först ut var stackars pekfingret och nu tummen, tur att man har batman-plåster så man ser riktigt clever ut också.
och som jag skakar. helt shaky hela tiden. det är så att olk på jobbet reagerat på det. jag säger att jag fryser för jag e förkyld, eller för att jag ätit lite för lite.
och det är ju så.
jag vill inte äta. jag vill inte stå eller gå.
jag vill inte vara bland folk.
jag vill bara få sova. i en hel jävla evighet.
jag har fått enorm skräck för att dö. alltid haft inna också, men nu är det så påtagligt.
jag tror att jag kommer bli påkörd eller få cancer.
och sen har jag funderat på hur dödlig cancern kan vara.
och hur jag skulle meddela min omvärld om det hela.
jag skulle antagligen inte ens berätta det för mor, far och mormor.
och efterom andra pratar med dem skulel jag låta bli att berätta för min syster och några vänner.
till slut skulle jag väl vara tvungen att berätta för en psykolog eller nåt för att överhuvudtaget få det ur mig.
hur tar man farväl?
skulle jag överdosera sömntabletter för att slippa den sista smärtan?
vem skulle hitta mg?
skulle man ha en partner in crime?
vem skulle orka det?
såna där tankar är mindre bra att ha kl. 04.00 på natten när man ska upp 07.00.
dance dance dance
men å anda sidan var jag sjukt trött eftersom jag var vaken halva natten och morgonen.
nu har jag ändå jobbat hemifrån. fått en del gjort.
nu ska jag ta tag i saker som handlar om mig också.
lite solning, lite inhandling av mat och betalning av fakturor.
och sen jobba hela helgen.
och sen förbereda mig mentalt för begravningen på söndag.
känns å overkligt och ont.
jag har srivit en dikt till syster.
men jag kommer antagligen ine kunna läsa den heller.
damn.
sandslott
sandslott | |
jag vill bygga in mig i ett sandslott, en borg | |
min
upp tidigt och på med kostymen.
sen var det iväg till landet.
de sa att de som ville skulle få säga något efter urnsättningen.
alla förväntade sig att jag skulle säga något. som jag alltid gör.
men jag var den som började gråta först.
redan i huset, innan vi åkte till platsen började jag.
jag ville så gärna säga något, men det gick inte.
jag grät och grät.
jag ville läsa en dikt. jag visste vilken.
jag vet inte varför just den.
men det gick inte.
fåglarna kvittrade.
jag la två rosor över urnan. och jag grät.
det enda jag kunde tänka på var att nu finns han inte mer.
nu finns han inte överhuvudtaget mer. alls.
han är borta. för alltid.
jag får aldrig träffa honom mer.
och jag tänkte på sista gången jag träffade honom.
sista gången han tog ett andetag.
de ista orden jag sa till honom inann han somnade.
allt det här har försvunnit från den stund då min syster gick bort.
men idag blev det verkligt att även han är borta. och han kommer aldrig tillbaka.
jag vill att han skall minnas att vi var där. att vi viskade till honom. klappade på honom.
sa att det var okej.
de där sista andetagen.
som han kippade efter luft och kämpade.
men han somnade.
och nu låg han där i jorden, i en urna.
han finns inte mer.
sen grät jag igen och igen.
på tisdag är det dags för nästa begravning.
då skall vi ta farväl av syster.
" Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
och det som stänger.
Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider -
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra -
svårt att vilja stanna
och vilja falla.
Då, när det är värst och inget hjälper,
Brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden -
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
som skapar världen."
where is my mind?
imorgon åker vi till landet för farfars urnsättning.
"Stop
With your feet on the air and your head on the ground
Try this trick and spin it, yeah
Your head will collapse if there's nothing in it
And you'll ask yourself
Where is my mind?
Where is my mind?
Where is my mind?
Way out in the water, see it swimming
I was swimming in the Caribbean
Animals were hiding behind the rock
Except for little fish
When they told me east is west trying to talk to me, coy koi
Where is my mind?
Where is my mind?
Where is my mind?
Way out in the water, see it swimming
With your feet on the air and your head on the ground
Try this trick and spin it, yeah
Your head will collapse if there's nothing in it
And you'll ask yourself
Where is my mind?
Where is my mind?
Where is my mind?
Way out in the water, see it swimming
With your feet on the air and your head on the ground
Try this trick and spin it, yeah"
where is my mind? // Pixies
looking for the anwers
jag fann en lista. och eftersom jag lider av seriösa sömnproblem och just nu har en helvetes ångest igen, så tänkte jag låta tiden gå genom att svara på listan.
ett svar som inte är ett svar är också ett svar. glöm inte det.
allt är svar. kanske inte bara sådana som gör dig belåten.
Lovar du att vara ärlig? ja.
Du heter: något som ag inte tycker passar min person och mitt utseende. såklart.
Smeknamn: allt för många för att nämnas. men jag vill ha ett fint, personligt, barnsligt smeknamn som ingen känner till. nästan.
Låt som när du är ledsen sörjer till?: jag har ständig sorg. och all musik jag lyssnar på kan få mig att börja gråta.
Beroende av: arbete och kärlek. min i-pod. kaffe och snus.
Vad tror folk om dig?: att jag är en glad, lycklig, rolig och käck tjej.
Stämmer det?: nej.
Vad får du oftast komplimanger för?: att jag är duktig. och att jag har snygga jeans eller skor. hurra.
Vad säger du för att imponera på någon?: hej?
Hur imponerar man på dig?: man är passionerad. tycker mycket och starkt. är genuin. visar att det finns äkthet.
Brukar du skratta för dig själv?: det händer.
Vad står det i ditt senast inkomna SMS?: jag vill inte titta på min mobil för den får mig att må dåligt. det jag önskar att detstod står det ändå aldrig.
Var bor du?: Göteborg
Trivs du där?: kanske. men det är inget "hem". jag har ingenstans som känns hemma.
Äger du några converse: fem par.
Sprit, cider, vin eller öl: eh.. ja. Gin, Rom, smirnoff ice, rött vin, helst amarone, corona, hof.
Brukar du bli för full: tyvärr ja. kroppen tål inte vad den en gång tålde. och ja, ibland flyr jag tillochmed verkligheten och blir lite för dyngrak. då åker jag hem o lägger mig.
Är du allergisk mot något: just nu - all slags föda, kroppen skriker nej. men annars.. bara en jövla hostmedicin eller nåt som heter noskapin. den jävla smärtan e inte att leka med.
Hur svarar du i mobilen: om jobb: jävligt seriöst. annars blir det oftast: "hola" eller "jag har inte tid". klick.
Antal timmar sömn inatt: 4
Brukar du komma i tid: nej. förr ja. nu aldrig.
När mår du bra: när jag inte känner något för någon.
När blev du fotad senast: häromdan på jobbet. gjorde en damn ugly min.
Hur känner du dig nu: arg, ledsen, besviken och ångestfylld.
Vanligaste färg på dina kläder: marinblå, beige, vit, svart.
Vad tycker du om fötter: ingenting.
Vad saknar du: min farfar, min syster, kärlek och trygghet. lugn och ro.
Hade du en bra kväll igår: nej. mitt internet la av eftersom jag inte betalat fakturan. sen fick jag panik över en spindel i taket i sovrummet som det tog en halvtimme för mig att få bort. det slutade med att jag stod i sängen och sög upp den i dammsugaren för att sedan säkra mig om dess död genom att dammsuga upp två nävar okokta snabbmakaroner. sen sparkade jag ut dammsugaren från sovrummet eftersom jag inte vågade ta i den. sen låg jag vaken i två timmar.
Favorit dryck på morgonen: pepsi. spelar ingen roll om det är morgon.
Rakar du benen: ja. någon gång om året hinner man väl med det också.
När brukar du oftast gå och lägga dig: vid 3-4.
Är du blyg?: när jag känner något är jag nervös. oftast bara är jag och då är det bara att köra på. människor som får mig att känna saker, oavsett vad, gör mig nervös.
Sysslar du med någon idrott: HAHAHAHA!
Tror du på kärlek vid första ögonkastet: ja.
Har du spytt offentligt: ja, tyvärr. som tur är minns jag det inte.
Vad skulle du göra om du vore kille för en dag: flirta med söta flickor.
Är du nöjd med ditt liv: mitt liv är antagligen ganska bra. synd bara att det är jag som lever det.
Är du bortskämd: typ. men jag uppfattas nog inte som en bortskämd jävel. jag är ju en logiskt tänkande och god människa också. då spelar det liksom ingen roll hur jag fått det.
Vad gör du i morgon: försover mig, får ångest över att jag måste gå upp, jobbar, åker ärenden, kommer hem, surfar och försöker komma på vad jag skall ha på mig på farfars begravning.
Vilken kändis tycker du är en bra förebild?: nelson mandela.
Vad längtar du till?: lugn, ro, vila, sol och kärlek.
Har du bra vänner och äkta vänskap?: ooooja. oerhört. faktiskt.
Vad använder du för shampoo?: Loreals röda.
Hur gammal är du: alldeles för snart 24.
Tycker du om någon just nu: det vore ju konstigt om man gick omkring och inte tyckte om människor?
Gröna eller röda äppeln: vindruvor. och apelsinkrokantchoklad.
Gillar du golf: typ inte.
Vilken tid gick du upp idag: 7. eller nej. 11.
Har du sovit i din egna säng inatt: ja!
Har du strumpor på dig nu: Ja. jag sover med strumpor också.
Är det okej att gråta: annars är mitt liv förgäves.
När grät du senast: igår.
Vad skulle du göra om du vann en miljon: renovera mitt badrum och måla om och köpa en matta. och köpa ett surroundsystem. sen skulle jag låta min bankman hjälpa mig att investera i fonder och aktier.
Bär du glasögon eller linser: jag är en foureye när jag har viktiga möten.
Tycker du det är viktigt att ha märkeskläder: nej. jag tycker jag är jävligt snygg oavsett.
Har du piercing: tycker inte att öronen klassas som piercing i den bemärkelsen.
Vill du gifta dig: nej. eller jo. eller jag vill ju tro på riktig, löjlig, sanslös kärlek.
Vill du ha barn: jag vill adoptera om några år.
Solar du ofta: det vill jag inte påstå.
Är du bra på att laga mat: nej.
Är du flygrädd: ibland.
Hur vig är du: på en skala??
Är du musikalisk?: nej
Vad dricker du helst när du är törstig: pepsi.
Vilken är din favoritglass: piggelin.
Tror du på ett liv efter döden: nej. bara på evig kärlek och rättvisa. och den kan visa sig i alla möjliga skepnader efter döden.
Tycker du om sushi: nej. men jag kan antagligen lära mig som jag gjort med kaffe och oliver.
Vad äter du helst när du ser på film: popcorn. om man måste välja. nu dricker jag helst bara pepsi och snusar. inte ok.
Har du tandläkarskräck: ja. fast mer skräck för spindlar och döden.
Är du morgon- eller kvällsmänniska: nattmänniska.
Vilken ögonfärg har du: blå.
Har du någon gång gråtit dej till sömns: ja. ja. ja. och ja.
Biter du på naglarna: ja.
Röker du: Nej, om jag inte är hejdlöst full och tror att det är en strålande idé av någon sjuk anledning. har hänt 2 gånger under hela mitt liv. fattar fortfarande inte varför.
Hur ofta tränar/motionerar du: aldrig.
Senaste låt du hörde: mando diao - dance with somebody.
jamen det va la roligt.
om jag någongång skulle vara tvungen att säga till någon att denne inte kan älska mg så ska jag visa denne det här.
igen
samma beteende, samma tankar, samma känsla.
samma längtan, saknad och önskan.
samma jävla grej all over again.
jag är så trött på det här, på mig själv, på hur jag mår, på den jag är.
jag vill slå all jävla skit ut ur mitt eget huvud och hjärta och trampa på det, kalla det för könsord och spotta på det.
och sen hoppa lite till, skrika ännu fulare saker.
och gråta, jag vill gråta på det.
eller gråta ut det.
fäkta med armarna vida omkring och fräsa.
slita i håret och slå huvudet i väggen.
riva min hud alldeles röd.
kasta allt jag har av värde i väggar och golv.
slänga mig i sängen, dra täcket över huvudet och gråta tills lungorna ligger bredvid mig på lakanet.
andas som om jag höll på att dö. tro att jag skulle dö. känna som om jag skulle dö.
och sedan vill jag att någon tröstar mig lite.
sen vill jag resa på mig och duscha, skrubba, torka huden med en hård handuk tills jag är alldeles röd igen.
och sen vill jag komma på en plan.
sitta helt apatisk och gunga i takt till mina sjuka tankar.
och sen genomföra planen.
och sen blir jag lycklig.
det är bara det att det sista liksom aldrig inträffar trots allt det tidigare.
den sista lilla stenen faller liksom inte på plats.
då kan man tro att allt det tidigare varit helt förgäves och att jag borde komma på att det liksom inte fungerar.
men trots det, oc´h trots allt jag någonsim varit med om, så är allt det där andra det enda som känns helt rätt.
det enda som har en inverkan på mig.
jag vill sluta känna.
sluta bli helt stormad av känslor och önskan och längtan.
jag vill sluta e, känna, veta, hoppas, tro.
det finns ju liksom ändå inte.
backup
jag är rädd att det där inlägget skulle vara allt jag hade kvar av honom.
att jag skulle kunna läsa det och komma ihåg precis allt.
nu är det borta, precis som han är.
och inget av det kmmer någonsin tillbaka.
jag har ångest över att jag inte har ett enda fotografi på min syster som gått bort.
när skall jag kunna titta på henne igen?
skall jag rota igenom andras fotoalbum så fort jag är på besök?
det kan man ju inte.
jag har ångest över att inget är för evigt.
inget är verkligt.
inget är vackert.
inget är mitt.
bristande
idag har ovanligt mycket påmint om henne.
jag har tänkt på henne varannan minut.
det gör ont att hon aldrig kommer tillbaka. känns helt ologiskt.
på torsdag skall vi begrava farfar.
på tisdag skall vi begrava syster.
jag behöver något.
liv.
mycket, mycket liv.
failed to contact with disc
ett slut och en början
att sluta skriva.
men det kan jag inte. jag måste skriva. efter två dagar måste orden ut igen. och det finns egentligen ingen annanstans att göra av dem.
då tänkte jag radera denna blogg och skapa en ny. men jag är för färst vid namnet på denna.
så då raderade jag majoriteten av alla inlägg. började längst bak och tog bort nästan allt.
sen fick jag som vanligt städångest och var tvungen att avbryta. som när jag tömmer garderoben hemma. det funkar skitbra i 3 minuter, sen börjas det... "men den här kan jag ju ha då... och dessa minns jag från den dagen..".
hallå eller.
så nu är detta en blogg mitt i ingenstans, utan röd tråd, fylld till hälften med blandade känslor och knepiga texter.
och den är för mig, bara mig.
puss
