why does my heart feel so bad?

jag visste att livet var skört. men att det var så här skört ville jag inte känna till.
på en sekund kan allt ta slut. allt försvinner. allt är förgäves.
de forna tiderna kommer aldrig åter. kanske kommer andra som är bra, det återstår att se.
kanske blir jag en bättre jag.
kanske en dag, blir jag mig själv igen.
fram tills dess är bara en underlig, lång, konstig, fruktansvärd tid.
så mycket smärta, så mycket sorg.
det är på gränsen till outhärdligt.
för att säga att det är outhärdligt vore som att säga att jag ger upp.
men det gör jag inte.
jag orkar dock inte heller kämpa just nu.
allt är en väntan.
en enda stor sorg och ett stort svart hål.
man bara följer med.
man går upp på morgonen, eller dagen.
man går till jobbet. man gör det man ska.
man pratar med människor.
man ler tillochmed.
man hatar och man älskar.
på natten sover man igen.
men här inne, i själen, är inget sig likt.
det är lika svart som det svarta hålet jag vandrar i.
om jag skulle få min vitsippa åter, skulle jag bli lycklig då?
nu när jag ändå vet hur fruktansvärt skört livet är.
hur förgäves allt är.
att ingenting är av någon betydelse längre. och aldrig har varit.
det är så svart så svart.
jag blir mörkrädd.