why does my heart feel so bad?

dagarna fullkomligt flyger förbi.
hjärtat bankar lika hårt i bröstet som vanligt.
stesoliden fungerar vid nödsituationer. igår fick jag en attack i hjärtat kändes det som.
sjukt stressad inför allt som måste göras.
nu när högsta hönset är bortfluget på semester är det jag som skall göra löner och betalningar av fakturor och sådär också.
känns tungt med tanke på att det knappt finns pengar på kontot. ¨
men allting gå rju tydligen. det har fungerat i fem år innan, så det bör gå nu också.
trots att detta driver mig till vansinne och jag är en cm ifrån den där väggen varje dag så har jag lovat mig själv att inte misslyckas. det här ska gå. och det är lika mycket ett löfte till mig som till hela min personalstyrka. de har visat sig kunna så mycket och vilja så mycket att jag vill ta dem alla i min famn och visa hur tacksam jag är.
jag skall nog fan gå och köpa blommor till dom eller nåt.
för en sådan chef är jag.

dagarna har dock blivit lättare sen jag var ute på landet i påskas.
en vecka har gått. solen skiner fortfarande. och det här kan gå.
det är snart sommar.
det är så mycket roligt som man kanske skulle kunna se fram emot.
jag har bokat den där jävla resan till staterna. synd att jag inte får komma in i landet bara.
någon detalj om mitt pass. jävla skit.
men det går.
lustigt att man ser ut som värsta fugitive redan på fotot liksom.
sen kanske det finns andra faktorer som spelar in, men det är inget jag ens vågar vidröra.
att vara bågons stöd slutar med att man själv behöver stöd. gillar inte den idén riktigt.
gillar när saker bara är.

jag har sett till att min älskade, fina i-pod är laddad hela tiden iaf. vilket ger mig ro i själen när jag är på väg nånstans.
det senaste har jag tillochmed suttit med lurarna på på kontoret.

semester.
oj oj semester.

och alla dessa tankar man skall leva med.
hur orkar man?