900
900 kr för 45 minuters samtal. det är vad en psykolog jag kontaktat tar betalt.
för det första: 900 kr - det avrundar man ju lätt uppåt till 1000 kr.
1000 kr!
vilken jävla timlön!
fine, bruden har säkert studieskulder fortfarande, hennes hyra på den schyssta lokalen e nog fan inte billig. och så lite skatt och moms och andra kostnader för att driva företag. och lite bokfröingsprogram och skit.
men vilka fler kostnader har hon? hon köper ju inte direkt in material? hon behöver knappast renovera eller piffa till mer.
det fascinerar mig faktiskt. att 45 min (som inte ens är en timme) kan kosta 900 kr.
att jag, för att jag inte skall ta livet av mig (hade kunnat vara så) skall betala 900 kr för att samtala i 45 minuter.
45 minuter är ingenting. det är inte i närheten av den tiden jag kan lägga på att diskutera mina problem med mina vänner. fine, de har ingen examen i psykolig, men ni fattar tidsbegreppet jag försöker frtydliga här?
min förra psykolog tog 800 kr, men då var det fanimej en timme också. det är så att man tycker det är billigt.
men nejnej, deta gör mig inte mest förbannad.
det som gör mig mest förbannad är den allmänna vården. som inte alls vårdar.
1. jag fick en tlefontid bara för att sedan få en ny telefontid.
2. de gav en telefontid kl halv nio på morgonen till en person som gick till läkaren för att hon hade sömnproblem och inte vaknade av någonting alls på morganarna. givetvis missade jag telefontiden.
3. jag fick en läkartid kl halv åtta på morgonen för att diskutera mina sömnproblem. givetvis vaknade jag inte heller till denna tid.
4. om de brydde sig när jag inte dök upp? om de reagerade på att en person som söker psykisk vård inte kom till sin läkare? nej, de skickade en faktura.
5. jag fick ingen tid hos psykolog. jag fick piller. hurra.
6. tuff invänjningsperiod i en månad. jo tack. fick jag hjälp under tiden nej.
nu kommer jag inte ens fram på telefon.
och därför kommer jag med glädje betala nästan tusen kronor för att samtala i inte ens en timme.
snus, stesolid och choklad.
