bubblar
motsatsen till kärlek är inte hat.
motsatsen till kärlek är likgiltighet.
man kan inte välja vem man älskar.
man kan välja vem man hatar.
att älska någon behöver inte betyda att man är kär eller att man är som syskon.
kärlek är kärlek. det bara är. en stor jävla kraft som vi inte kan styra över.
jag har mina små kära, rara i min bubbla. och jag vet att jag älskar dem. allt annat är orimligt.
det är för att jag älskar dem som de är inne i min bubbla.
en del har inte klart för sig att de är där. men en del vet garanterat.
några får jag berätta det för. för jag vill att de ska veta att de är betydelsefulla och älskade.
för dem spelar det antingen roll att de är älskade av mig, eller ibland bara att de är älskade.
oavett gör kärlek alla människor starkare. mitt behov av kärlek är enormt.
inte just bekräftelse eller komplimanger (mottages gärna ändå) men av sann, äkta kärlek.
det betyder inte radhus, vitt staket och hund. det betyder bara att man är älskad.
man fattar beslut och blir modig av kärlek, vilken sort det än är.
jag älskar dem som är där inne i min bubbla och även om det är jobbigt ibland, så vill jag aldrig aldrig någonsin släppa ut dem. jag vet inte om det är jag som behöver dem mest eller tvärtom, men jag har lärt mig att här i vuxenvärlden är det mesta besvarat.
dock har jag väldigt lätt för att berätta för dem jag älskar att jag älskar dem.
det gör inget ens att det ordet är överanvänt i den här texten.
de är inte många där inne, men de är få.
de är nära och kanske just för att de är få så är det lätt för mig att säga det. att jag älskar dem.
jag vet inte alltid exakt vad det är som gör att jag vet det. jag bara vet det,
jag känner det.
eller så känner jag hur ont det skulle göra om jag förlorade någon av dem. om någon av dem lämnade mig eller dog.
den smärtan är olidlig. ständigt smärtande är det.
så vet jag ibland att jag älskar dem. för jag skulle nog knappt kunna andas utan dem.
de är fina människor. äkta människor.
personer med hjärta, hjärna och själ.
själ.
och fastän de tror att de inte alltid är så bra, fastän de tvivlar på sig själva och har lätt att se det dåliga hos sig själva, så ser jag. och jag har nog fan aldrig haft fel hittills.
ni är fina, ni är underbara, ni är äkta och ni är modiga.
jag släpper aldrig ut er. om ni inte vill då såklart.
du behöver veta att du är bra. DU ÄR BRA. du är en helt fantastisk människa.
det finns ingen som du. och kommer aldrig finnas.
jag skiter i vad jag får ha dig till, bara jag får ha dig.
motsatsen till kärlek är likgiltighet.
man kan inte välja vem man älskar.
man kan välja vem man hatar.
att älska någon behöver inte betyda att man är kär eller att man är som syskon.
kärlek är kärlek. det bara är. en stor jävla kraft som vi inte kan styra över.
jag har mina små kära, rara i min bubbla. och jag vet att jag älskar dem. allt annat är orimligt.
det är för att jag älskar dem som de är inne i min bubbla.
en del har inte klart för sig att de är där. men en del vet garanterat.
några får jag berätta det för. för jag vill att de ska veta att de är betydelsefulla och älskade.
för dem spelar det antingen roll att de är älskade av mig, eller ibland bara att de är älskade.
oavett gör kärlek alla människor starkare. mitt behov av kärlek är enormt.
inte just bekräftelse eller komplimanger (mottages gärna ändå) men av sann, äkta kärlek.
det betyder inte radhus, vitt staket och hund. det betyder bara att man är älskad.
man fattar beslut och blir modig av kärlek, vilken sort det än är.
jag älskar dem som är där inne i min bubbla och även om det är jobbigt ibland, så vill jag aldrig aldrig någonsin släppa ut dem. jag vet inte om det är jag som behöver dem mest eller tvärtom, men jag har lärt mig att här i vuxenvärlden är det mesta besvarat.
dock har jag väldigt lätt för att berätta för dem jag älskar att jag älskar dem.
det gör inget ens att det ordet är överanvänt i den här texten.
de är inte många där inne, men de är få.
de är nära och kanske just för att de är få så är det lätt för mig att säga det. att jag älskar dem.
jag vet inte alltid exakt vad det är som gör att jag vet det. jag bara vet det,
jag känner det.
eller så känner jag hur ont det skulle göra om jag förlorade någon av dem. om någon av dem lämnade mig eller dog.
den smärtan är olidlig. ständigt smärtande är det.
så vet jag ibland att jag älskar dem. för jag skulle nog knappt kunna andas utan dem.
de är fina människor. äkta människor.
personer med hjärta, hjärna och själ.
själ.
och fastän de tror att de inte alltid är så bra, fastän de tvivlar på sig själva och har lätt att se det dåliga hos sig själva, så ser jag. och jag har nog fan aldrig haft fel hittills.
ni är fina, ni är underbara, ni är äkta och ni är modiga.
jag släpper aldrig ut er. om ni inte vill då såklart.
du behöver veta att du är bra. DU ÄR BRA. du är en helt fantastisk människa.
det finns ingen som du. och kommer aldrig finnas.
jag skiter i vad jag får ha dig till, bara jag får ha dig.
Kommentarer
Trackback
