oväntat
jag har problem med mornar.
jag har typ varit gravid sen högstadiet för jag har seriöst morgonillamående.
sjukt hungrig blir jag först efter en timme i vaket tillstånd, men fortfarande då mår jag dåligt.
svårt att tvinga sig själva äta när man liksom vill spy hellre.
jag har varit på konferens i dagarna tre. riktigt dåligt med sömn blev det. lät som att hyttgrannara låg i min hytt och snarkade och det gungade sista natten så grejer slog mot väggar. såna där irriterande ljud man inte kan låta bli att lyssna efter och till slut hör man bara de där ljuden.
klockan är bara tjugo över åtta, men jag är uppe och ready to go. gillar den idén. den om att sova och vakna och jobba.
mycket bättre än bara jobba, jobba och jobba.
det som r absolut mest sjukt är den här lilla, lilla känslan jag har av att jag börjar bli lite gladare på ett eller annat vis.
frågan är om jag får det? och om det blir så?
eller om det bara är ett sjukt skämt?
vad tror ni?
Jag tror du får vara glad, och ledsen ibland också antagligen men mest glad tror jag. Chansen för bra händelser känns större efter tråkiga tycker jag i alla fall. Tvärt om också kanske, men för dig så tror (och hoppas)jag på bra fortsättning och att du får vara glad. Det känns mest rimligt mot vad jag tror mig förstått av ditt liv.
För övrigt gillar jag heller inte mornar särskilt. Jag blir nog inte så illamående men aptiten och hjärnan i bomull känner jag igen, så jag har inget tips för att ändra på det tyvärr.
God natt och sov gott!
