märks

sjukt sötsugen.
eller fettsugen.
eller hungrig rent av?
eller är det beroendet av glutamat?
någonting för att mätta detta sjuka behov av snus.
över en vecka nu. 9 dagar faktiskt.
helt otroligt.
de trodde jag ju ändå inte.
efter tre dagar örjade jag fundera över varför jag slutat. det verkade onödigt. så farligt var det ju inte. kanske skulle börja igen. men jag höll mig.
för jag visste att av någon/några anledningar hade jag ju valt att sluta och trots att jag inte kunde minnas eller fattavarför just nu så var jag tillräckligt smart för att fatta att jag antagligen varit ännu smartare då. så jag litad på mig själv och fortsatte härda ut.
nästa gång jag tänkte att det skulle vara gött med en snus så isåg jag att:
vafan, så jobbigt är det ju inte. eller jobbigt är det ju, men jag står ju upp. jag faller inte ihop eller dör eller nåt.
så jag fortsatte. och jag fortsätter.
synd bara att humöret blir så sjukt sjukt.
igår var jag sådär überkänslig igen. men mitt i allt tycker jag ju inte att jag är det. jag bara känner och mår faktiskt jävligt illa just då. då är det min verklighet.
mitt i ångesten finns inget annat. jag vill bara att det ska försvinna, lugna sig.
men det är som att den måste ut innan den kan försvinna.
fan.
jag vill bara inte att andra ska ha så ont som jag har.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0