why does my heart feel so bad?

idag firade jag en väns födelsedag.  han fick en vacker orkidé med skötselråd som jag skrev ner. de gäler för honom också. "en sup i veckan. men låt det rinna igenom".

men saker borde rinna igenom mig.
eller rinna av mig.

när människor sviker mig så vill jag inte bry mig.
jag vill kunna fokusera på det jag har som är bra.

och jag känner mig omodern.
alla mina känslor o tankar.
de fungerar inte i dagens samhälle.
min moral. min etik. mina principer.

och jag kan inte ändra mig. jag har försökt.
man kan gå ifrån hus och hem, men aldrig sitt sätt, som mormor brukar säga.

jag har gett upp tron på att finna likasinnade.
människor som tycker och tänker som jag.
men jag har några i min närhet som accepterar mig.
för det är jag tacksam.

jag önskar jag var som alla andra.

jag trodde det skulle vara bättre när man var 23.
när jag var 17 var allt svart och vitt.  själen värkte då.
men jag trodde det skulle bli bättre. att allt skulle vara lättare nu.

nu är jag snart 24 och jag har insett att detta är den jag är.
jag vet vad jag reagerar på. vad jag känner. vad jag tycker. vad jag önskar.
vad jag saknar. vad jag trånar efter och vad jag ber om.

jag har insett att ångesten är en del av mig. den utgör min person.
det var inte en svacka när jag var 17.
det är inte så att jag råkar hamna i jobbiga situationer mer än andra.

jag reagerar på allt.
jag mår som jag mår.

och jag undrar hur det här ska sluta.