why does my heart feel so bad?

huvudet är ett enda virrvarr.

farfar har faktiskt varit och hälsat på mormor och tagit farväl. jo ho då.
han hade på sig sin gröna tröjar med knappar och stod i dörren. jajjemen.
han stod i min dörr med. men dte var mest creepy.

jag har åkt på en ohuggligt tuff grej som min far gett sig in på men som jag tvingas ta över. as usual.
hade det varit jag hade jag tackat nej. men nejnej. JADÅ var dte bestämt.
och nu sitter jag här.. har ingen ork eller vilja till det och det kan bli svårt med lönsamhet i frågan. än dock skall vi minsann göra detta. nu är det dessutom för sent att dra sig ur. tack för den.

jag kommer att låna pengar till min semester. hur sugigt är inte det då.
istället för att höra orden så sa jag dem själv till vederbörande: "har du inte råd att åka på semester så skall du fan inte göra det heller". hon höll med. och jag höll käften istället för att förklara varför jag måste åka och hur mycket jag behöver det. annars är jag blott en liten fläck på golvet sen. man orkar inte hur mycket som helst. tre veckor way over är ett måste nu. eller snart rättare sagt.

det regnar i den här staden. pissigt som fan och inget man kan påverka.

nu ska jag äta.

ps.
jag nämnde inte att jag har sjuk ångest va?
man lär sig.