klyscha
det är juni nu. dvs att snart har halva året gått.
jag funderar mycket på hur det här året är och har varit för mig och det är skrämmande dåligt.
till slut, nu, har det blivit så mycket att det inte alls är mitt år som är dåligt utan hela jävla året.
jag talar om det som om det bara är jag, bara mitt liv och mina dåliga dagar som det här året består av.
för till slut så är det bara jag. det som jag reagerar på det är mitt liv, det formar mig till den jag en dag blir och redan är på väg att bli. dock är det inte jag som dött eller svikit en vän mm, men alla dessa känslor som slår emot mig blir till slut för mycket att härda ut.
vid andra besöker hos min fd. psykolog så läste hon upp allt för mig som vi snuddat vid, vid första mötet.
för mig har alla dessa saker bara varit detaljer som jag går igenom i mitt huvud, en efter en. den dagen insåg jag däremot hur jäkla tufft man kanske har det innanför pannbenet och bröstkorgen.
och då var ändå det innan alla dessa hemskheter inträffade. jag trodde att 2008 var ett jävla piss-år men om man jämför nu så förstår man att 2009 är det där jävla pissåret. kommande år känns som en oändlig, grön äng med massa smörblommor som man bara kan traska fram på och njuta av. så skall fanimig 2010 bli. det är bara en liten detalj som står i vägen. jag. mitt hjärta, min hjärna, min själ och min omgivning. hur skall jag hinna få ordning på allt och sluta känna denna enorma sorg och ångest på lite drygt 6 månader. innan klockan slår 2010.
fine, farfar och syster kan inte dö igen. de där nära kan inte såra mig sådär igen eftersom de inte längre är mina nära, finanskrisen måste väl ta slut någon gång så att ekonomin blir bättre både för mig och företagen?, lägenheten kan inte bli tommare, för allt som kunde försvinna därifrån är redan därifrån.
men jo, 2010 kan bli ett shitty year.
fler kan dö, de som står mig allra närmast kan såra mig och försvinna (not gonna happen my dear ones) och finanskrisen kanske inte alls slår om.
lägenheten kan visst bli tommare, för jag kanske tvingas sälja det jag äger och har.
men nej, det får inte bli sämre nu. ni får inte dö, ni får snälla, snälla inte såra mig och försvinna, företagen får inte dippa mer och lägenheten måste bli ett hem. annars är jag rädd att 2010 inte alls blir min räddning.
och tänk sen på alla de rara människor som har ett fint år i år.
alla studenter som skriker av glädje på flaken och kastas ut på arbetsmarknaden och som kanske till och med får jobb. lyckos dem.
och alla brudpar som gifter sig i sommar som tror på den sanna, eviga och äkta kärleken för att de funnit dem.
och på alla de som får leva ut sina drömmar.
och på dem som har släktkalas på gräsmattorna.
och på dem som får ha sin mamma eller syster kvar i livet och dela minnen med varandra.
och på dem som inte går i konkurs.
och mig. jag. som har mina fantastiskt fantastiska vänner och syskon.
det finns inte ord att beskriva hur underbara de är. jag låter som en fjortisbloggare som "ba' äääälskar" sina vänner.
men jag lovar er, det finns inga bättre än mina. som de orkar, ställer upp, lyssnar och alltid, alltid stannar kvar. som känner mig på riktigt, accepterar, respekterar, förstår och alltid finns där. det är freakin' amazing.
jag skulle verkligen tacka gud för dem om jag trodde på en sådan. utan dem skulle jag aldrig orka. aldrig någonsin.
sen var det ju det här med klyschor. det är så inne. så rätt. så jävla bra.
för det här året har vart så jävla pissigt att jag behöver klyschor. riktiga klyschor. genuina på sitt sätt.
