why does my heart feel so bad?

det finns texter som talar till en, eller snarare med en.
som säger, och ibland skriker, allt det man försökt få fram eller inte ens försökt få fram för man tror inte att det går.

jag hade för länge sedan en vän. vi var någon typ av bästa vänner tillochmed. jag och hon och en tjej till.
saker blev som det blev, vi gjorde våra val och nu är det som det är.
jag hörde den här sången en gång och den fick mig att tänka på henne.
idag fick jag veta att titeln är densamma som hennes namn.
bara en sån sak.

"Visst finns det dagar som jag kan vara snäll och låtsas som förut
Och visst finns det dagar som det kan göra ont att se dig ramla häromkring
Det fanns en kärlek men den har brunnit ut
Du fick för stor del av mitt liv, jag kunde inte andas tillslut
Du säger att du minns och att det känns som igår
Men det var för länge sen för att ens komma ihåg
Och jag som trodde jag var kvar, jag har börjat på nytt
Det vet jag när jag ser dig, vart har du tagit vägen
Jag gav upp för länge sen
Jag gav upp för länge sen
Du är kvar med samma folk,
kvar med samma man
Lever kvar i samma damm,
och du går i samma kläder
Blir glad av samma rus,
som en lögn i vackert väder
i ett övergivet hus
Det är att leka med eld när du drar upp det här igen
För du ser i mina ögon att jag försvann för länge sen
Det finns ingen att behaga, inget att förklara
Inget att försvara, jag gav upp för länge sen
Jag gav upp för länge sen"

det händer att jag oroar mig för henne.
att jag bryr mig och oroar mig. det vet jag att du också gör T.
men jag undrar om det finns något att göra.
är hennes vis att handla på ett försök?
och i så fall ett försök till vadå?
oftast kommer jag fram till att det är för sent, men varför tänker jag då tanken igen?