missbruka mig
01.45
det spöregnar där utanför.
det slår mot rutan och det väsnas när vattenmassorna rinner genom stupröret ner på backen.
det liksom brummar.
hade jag inte varit ensam hade det varit lugnt.
men det där ljudet i sällskap av ensamheten ger mig inget lugn at all.
det blir precis tvärtom.
obehag. stress.
jag har bett till en gud jag inte tror på att ljudet skall försvinna.
men egentligen är det ju inte ljudet av regnet som är problemet.
det är allt annat.
den fruktansvärda vantrivseln jag besitter.
tankarna. längtan. väntan. smärtan. saknaden.
ibland blir hela världen en blek kopia öer det som var.
eller så är svärtan faktiskt starkare.
orden bara ramlar ur mig.
men inte smärtan.
den sitter där den sitter och inget kan jag göra åt det.
visste ni förresten att jag varit snusfri i två dagar nu?
en klapp på axeln till mig.
att jag missbrukar isglass behöver vi inte låtsas om va?
det spöregnar där utanför.
det slår mot rutan och det väsnas när vattenmassorna rinner genom stupröret ner på backen.
det liksom brummar.
hade jag inte varit ensam hade det varit lugnt.
men det där ljudet i sällskap av ensamheten ger mig inget lugn at all.
det blir precis tvärtom.
obehag. stress.
jag har bett till en gud jag inte tror på att ljudet skall försvinna.
men egentligen är det ju inte ljudet av regnet som är problemet.
det är allt annat.
den fruktansvärda vantrivseln jag besitter.
tankarna. längtan. väntan. smärtan. saknaden.
ibland blir hela världen en blek kopia öer det som var.
eller så är svärtan faktiskt starkare.
orden bara ramlar ur mig.
men inte smärtan.
den sitter där den sitter och inget kan jag göra åt det.
visste ni förresten att jag varit snusfri i två dagar nu?
en klapp på axeln till mig.
att jag missbrukar isglass behöver vi inte låtsas om va?
Kommentarer
Trackback
