why does my heart feel so bad?

på väg hem från en vän idag gick jag förbi kyrkogården där morfar ligger begravd.
jag fick som vanligt ångest och stressade upp mig över att inte hitta rätt sten så jag gjorde självklart inte det med en gång. nu vet jag dock att det är femte raden nerifrån, tredjen in från gångvägen.
innan jag gick fram tog jag ut snusen och kastade den i en soptunna.
jag stod där en stund och tittade på stenen. sen satte jag mig ner och försökte tänka nåt vettigt.

hej morfar.
du kanske inte ser eller hör mig.
men jag måste bara få veta att det finns nåt mer sen.
att jag kan kämpa och fortsätta här och veta att det finns något mer.
jag vill inte vara rädd för att dö längre.
jag vill inte vara livrädd för det.
snälla, visa mig att det inte är något att vara rädd för och att det finns nåt mer.
ok?


sen gick jag hem.