why does my heart feel so bad?

tisdagen når sitt slut. tisdagen också. ännu en dag.
jag kunde inte gå upp i morse. det gick bara inte.
det är inte längre att jämföra mitt morgonmående med morgontrötthet eller något sånt. jag kommer bara inte upp. oavsett om jag försovit mig eller ej, så kan jag inte komma mig för att resa mig ur sängen.
jag kunde knappt öppna ögonen, inte tala, inte lyssna, inte förstå någonting. ville bara sova.
det känns som att kroppen säger till mig: "nej, sov kvinna, sov! du måste sova!" och så protesterar den mot all annan verksamhet. det är jobbigt. jag vill känna någon form av energi på morgonen.
jag försöker med snus, men det hjälper inte heller.
jag var så trött så fortfarande några timmar in på dagen såg jag nyvaken ut. förstörd.
imorgon har jag satt ett möte redan klockan 10. hur fan ska jag lyckas med det? hur ska det gå till? rent fysiskt?
hjälper det om jag lägger mig tidigt som fan? typ igår skulle jag ha gått och lagt mig för att orka gå upp imorgon. men det skulle nog hjälpt föga. min kropp är ute efter flera veckors jävla sömn. hur tar man sig tid till det?
jag känner mig skabbig. 24 seven liksom. aldrig på topp. aldrig fräääääsch liksom.
jag vill vara fräsch. snygg. het. ball. grym. allt. jag vill vara allt.
och så känner jag mig som inget. vilken jävla konflikt.

jag skrev ett mail till min far häromdan. förklarade hur jag mår. vad jag gör. att det inte funkar liksom.
så idag sa han att han gärna ville att jag tog en semester i slutet av året. åkte till solen och hälsade på honom och mor. kändes fint. och han var lite peppande. och banken var tydligen lite positivare idag. det kändes bra. det var längesen dom var det. men bankmannen sa att han fattar grejen nu. får vi bar afart på ena delen så löser det seg. sånt är skönt. bara det att den jävla delen skall funka också. och det ligger på mig. det och allt det andra.
hujedamig.

annars då.
inte mycket. försöker spendera tid åt lugn och harmoni och fina saker. lyckas väl ok.
det är bara jobbigt att trots att det är bra, så mår jag aldrig riktigt bra.
men det kommer väl det också.

när jag ser er som läser det jag skriver så ser jag hur dåligt ni också mår.
varför mår vi såhär? varför får inte vi vara lyckliga?
jag kan tycka att det känns som att vi är några av dom som absolut förtjänar det. och det är fan inte alla som förtjänar det. men ni. ni fina människor. varför är ni inte lyckliga? vad är det som skulle göra er lyckliga?
jag kan ändå finna en del svar på vad som skulle göra mig betydligt gladare och mer harmonisk.
och ja, jag jobbar på det. det tar bara sån förbannad tid.
men ni. jag vill att ni skall vara lyckliga. att alla skall vara lyckliga.