why does my heart feel so bad?

från ingenting till nästan hälften.
jag har gjort en stor förändring på jobbet. tillsatt en person. som tar för sig, ser till att det händer saker och avlastar mig.
kommande vecka satt jag rejält i skiten. ingen personal. damn. men det fixar den nya personen.
bara en sån sak. från fullkomlig kallabalik (stavas det så?) till någon form av lugn.
jag har strukit några punkter på min lista. känns skönt att ha en lista. något att följa. där man ser vad man får gjort och inte.
fortfarande så mycket saker som måste falla på plats, men något är ändå alltid något.

imorgon far jag igen. till den stora staden.
känns på ett sätt skönt. det är lugnande att sitta på ett tåg på väg härifrån men ändå vill man liksom bara stanna och ta tag i saker som jag iofs aldrig får tagit tag i.
och jag vill sova. sova. sova. sova. med min fina. blir en helt annan sorts lugn.
trots att jag fortfarande vaknar i panik och tappar andan så är jag inte ensam. och jag är bara inte ensam. jag är med den jag vill vara med. jag känner mig inte ensam då.
annars kan man ju känna sig ensam i sällskap av någon också, men inte med den här typen. oh nej.
det gör ingenting att han inte vaknar när jag vaknar eller att han inte somnar när jag somnar, bara han är där.
eller snarare - bara jag får vara där han är.

oj oj. nu ska vi lugna oss en smula.
nu drar jag.