Painkillers

När något inträffar som jag inte är ett big fan of eller när andra människor handlar på ett sätt jag inte uppskattar så kan jag bli ledsen, få ont eller bli arg/upprörd. Dock har jag ju seriösa problem med att numera diskutera, prata och ens kommunicera på något sätt alls. Detta eftersom jag blivit totalt demolerad i huvudet. Dock riktar jag automatiskt ilskan eller ledsamheten direkt mot mig själv istället för de som kanske utför handlingarna som inland påverkar mig och endast mig. Ja, jag är fuckad i huvet. Ja, jag har blivit sårad nåt så in i helvete. Ja, jag tar förbannat hårt på vissa, specifika saker som jag kanske inte borde. Varför? Just för att jag är fuckad i huvet, har blivit nåt så in i helvete sårad och för att jag har problem med mig själv och dessutom med mig själv i relation till andra människor. Nu är jag ju dessutom sådan att jag inte kan tala för mig, diskutera eller kommunicera som den starka, balla jävla människan jag en gång var. Vilket leder till att jag ännu en gång gömmer mig under täcket och försöker strunta i saker. Vilket aldrig funkat förut och inte heller kommer funka nu. Det här kommer äta upp mig. Igen. Och det som kvarstår är: 1. Skall jag fortsätta överlägga med mig själv om det e jag som e helt jävla dum i huvet eller en gång för alla acceptera att this is me och att det e ok? 2. Why does my heart feel so bad?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0