kaffekaffekaffekaffe

det är underligt att allt det man en gång känt kan försvinna helt och hållet. att man kanppt ens kan minnas hur det kändes. på ett sätt är det väldigt skönt. man slipper liksom en del av ångesten och smärtan då.
på ett sätt är det bara underligt. kanske inte direkt sorgligt eller tragiskt. bara underligt.
livet är ju så.
saker börjar och saker tar slut. allt därimellan får man lära sig hantera. det gör ont ibland. men ibland är det bara så jävla jävla jävla underbart också.
att, när man lider av kronisk ångest, kunna få vila ut ändå. bara i några minuter. tack vare en annan själ som gör en gott utan att ens veta om det. det är... så gott som, för mig, helt orealistiskt.
och helt... sinnes.
men jag låter mig njuta av det så länge det varar iaf.

god natt

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0