sakta på väg
livet fortsätter passera.
vad är det folk tänker på hela dagarna? vad är värt på kvällen när de går och lägger sig?
vad får dem att le imorgon? och vad fan får dem att fortsätta leva och vara onda dag efter dag?
VAD kan förändra dem? vad kan göra dem goda, sanna, lyckliga och värdiga?
livet passerar varje dag. timme för timme.
varje gång jag går i en trappa är jag rädd att snubbla, falla, dö.
varje gång jag går över en gata är jag rädd att bli påkörd, känna sann fysisk smärta, dö.
varje gång jag ska sova är jag rädd för att jag är sjuk, att jag kommer tappa andan igen, att aldrig vakna mer.
jag är rädd att vara ensam, bli ensam, bli sårad, bli sågad.
jag är inte rädd för att må så här dåligt varje dag i resten av mitt liv, men jag är rädd för vad det kan göra mot mig och andra. rädd för att det finns nåt annat där borta som jag inte får uppleva, känna, vara.
en sak i taget.
sakta på vägen mot lycka.
vad är det folk tänker på hela dagarna? vad är värt på kvällen när de går och lägger sig?
vad får dem att le imorgon? och vad fan får dem att fortsätta leva och vara onda dag efter dag?
VAD kan förändra dem? vad kan göra dem goda, sanna, lyckliga och värdiga?
livet passerar varje dag. timme för timme.
varje gång jag går i en trappa är jag rädd att snubbla, falla, dö.
varje gång jag går över en gata är jag rädd att bli påkörd, känna sann fysisk smärta, dö.
varje gång jag ska sova är jag rädd för att jag är sjuk, att jag kommer tappa andan igen, att aldrig vakna mer.
jag är rädd att vara ensam, bli ensam, bli sårad, bli sågad.
jag är inte rädd för att må så här dåligt varje dag i resten av mitt liv, men jag är rädd för vad det kan göra mot mig och andra. rädd för att det finns nåt annat där borta som jag inte får uppleva, känna, vara.
en sak i taget.
sakta på vägen mot lycka.
Kommentarer
Trackback
