mani
i helgen hade vi en mindre tjejafton. vi drack rosé, grillade och tjötade om allt mellan himmel och jord: bikinifobi, karlar, spådomar, kärlek, pengar, politik, trädgårdar, resor, båtar, jobb, krukväxter, kläder.. you name it. vi drog på lite mer rouge och drog till nöjesparken. tog en styrketår i form av halloncider och minttu och åkte de 2 läskigaste attraktionerna vi kunde komma på. vi skrek som galningar och njöt av blandingen av adrenalin, skräck och förtjusning. sen gick vi vidare och tog ett glas rosé till och en smarrig jordgubb/mangodrink. härliga tider. pratade ut om stressen vi sätter på oss själva, prestationsångesten som fyller varje minut av våra liv.
sen blev det dags att bege sig. den ena mtte upp sin sambo, den andre åkte hem till sin och jag messade min. det var dags att möta upp några gamla vänner på stan som jag inte träffat på allt för lång tid. utanför uteserveringen ser jag från taxin min karl med två vänner. på uteserveringen fann jag mina vänner och deras bekanta och det blev en härlig blandning av folk. mycket skratt och lite allvarligt snack. mitt emot mig sitter han.
världens finaste man. han är sådär lagom berusad och glad och spontan. bredvid honom sitter en bekant till honom. när han tror att jag i sorlet av fest inte hör eller ser, eftersom jag språkar med andra så säger han till sin bekante något i stil med:
"- ser du? fattar du? att hon ... (pekar på mig uppifrån och ner) vill vara med mig? det är helt sjukt egentligen.." han tittar på mig. sådär fint. fascinerat. lite på sned.
jag blev alldeles rörd. oerhört glad, över att han tänker så högt om mig - om HELA mig. och lite illa till mods att han tycker att jag är mer liksom. jag kan inte finna orden. att han sätter mig så högt upp och tycker att "helvete, va bra o fin hon e" typ.
hela den kvällen blev så.. bra. den var inte mycket att hänga i granen om man ska se till att det var fest och dans och crazy. som det var förr liksom.. som man ville ha det då. för så vil jag inte ha det nu. jag ville bara sitta där och småprata, dricka corona och njuta av sommaren och att softa med de här människorna. få en liten, liten chans att lära känna dem, känna av dem, låta dem känna av mig.
snart är det ett år sen jag träffade den mannen. bara ett år. men det är så skönt. fortfarande pirrigt i min mage. pussigt. mysigt. som om det alltid kommer vara så. och jag känner hur han vill samma sak. varje dag.
sen blev det dags att bege sig. den ena mtte upp sin sambo, den andre åkte hem till sin och jag messade min. det var dags att möta upp några gamla vänner på stan som jag inte träffat på allt för lång tid. utanför uteserveringen ser jag från taxin min karl med två vänner. på uteserveringen fann jag mina vänner och deras bekanta och det blev en härlig blandning av folk. mycket skratt och lite allvarligt snack. mitt emot mig sitter han.
världens finaste man. han är sådär lagom berusad och glad och spontan. bredvid honom sitter en bekant till honom. när han tror att jag i sorlet av fest inte hör eller ser, eftersom jag språkar med andra så säger han till sin bekante något i stil med:
"- ser du? fattar du? att hon ... (pekar på mig uppifrån och ner) vill vara med mig? det är helt sjukt egentligen.." han tittar på mig. sådär fint. fascinerat. lite på sned.
jag blev alldeles rörd. oerhört glad, över att han tänker så högt om mig - om HELA mig. och lite illa till mods att han tycker att jag är mer liksom. jag kan inte finna orden. att han sätter mig så högt upp och tycker att "helvete, va bra o fin hon e" typ.
hela den kvällen blev så.. bra. den var inte mycket att hänga i granen om man ska se till att det var fest och dans och crazy. som det var förr liksom.. som man ville ha det då. för så vil jag inte ha det nu. jag ville bara sitta där och småprata, dricka corona och njuta av sommaren och att softa med de här människorna. få en liten, liten chans att lära känna dem, känna av dem, låta dem känna av mig.
snart är det ett år sen jag träffade den mannen. bara ett år. men det är så skönt. fortfarande pirrigt i min mage. pussigt. mysigt. som om det alltid kommer vara så. och jag känner hur han vill samma sak. varje dag.
Kommentarer
Trackback
