why does my heart feel so bad?

min syster blev utsatt för ett övergrepp i början på året.
när 2 dagar passerat bestämde hon sig för att göra en polisanmälan.
dels för sin egen skull. för att hon skulle slippa konfronteras med människan i det vardagliga livet (arbetar i samma bransch) och slippa ha någon som helst kontakt med honom.
dels för allmänhetens skull. en sådan man ska inte få utsätta fler, och han skall inte få gå omkring och tycka och tro att han är kung, att han kan göra som han vill, att han till skillnad från oss andra står över samhället och kan följa sina egna regler.
det är en plikt att anmäla, tycker jag. jag har all förståelse i hela världen för människor som ine gör det, av rädsla, ångest och skräck. de som vill glömma och gå vidare. men skall HAN få gå vidare? bara sådär?
när anmälan var gjord blev det rena circusen. han försökte kontakta mig, min far och henne; offret. hur kan man med? efter att jag talat med polisen så bestämde vi att jag skulle träffa honom. han ville ge sin version, polisen uppmanade mig att spela in samtalet på min mobil, vilket jag gjorde.
enligt hans version var hon med på det, det var tillochmed hon som uppmanade till det och han som försökte stoppa det.
(varenda kvinna i hans närhet vet att han aldrig skulle säga nej och att det är han som försöker få till det - han har vart på mig och flertalet andra i den här branschen).
flertalet personer kan vittna om att hon sov, hon var avdäckad. hon var inte kontaktbar.
från att ha varit så berusad att hon somnat till att hon skall ha gjort en sit-up-rörelse och dragit av sig sina kläder. dessa vittnen, som dessutom träffade henne precis före och precis efter händelsen och vittnar om att en mer skräckslagen, rädd och ledsen människa har de aldrig sett, väljer man tydligen bort.
man lyssnar inte ens på den inspelningen jag har, som de uppmanat mig att göra, när de uppmanat mig att träffa honom. man lyssnar inte ens om den versionen skiljer sig från den version han själv lämnat till polisen.

sen kommer ett brev.
det är nedlagt.
och då börjas det "man är oskyldig tills man döms" mm mm mm.

vem är det då som döms? när han inte blir dömd.
jo, det är hon. hon blir i andras ögon, antingen en lögnerska eller en billig slampa. det är så folk ser det. 
ham är tillbaka på sitt jobb. han har försökt ta kontakt med vår far igen. hans kollega ringer mig och hoppa att vi kan återgå till det som var förr, med fina samarbeten mm. 
hur skulle vi någonsinkunna göra det? 
hur skall vi någonsin kunna gå vidare. utan någon försäkran om att slippa kontakt med honom. 
alla dessa möten. alla dessa tillställningar. telefonsamtal. beställningar. problemlösningar. 

i hennes, i mina, i familjens och arbetsplatsens ögon är han dömd. for life. han skall inte sätta sin fot här. han skall inte visa sig i vår närhet. 
men utöver det? 
vem blir nästa offer? 

för vissa människor lever tydligen över oss andra och kan följa sina egna spelregler.