nej, när jag blir gammal
jag är trött på mina famileförhållanden.
de relationer som min familj har till varann är inte hälsosamma och nånstans i mitten står jag och försöker hålla ihop det.
man får liksom välja.
antingen hänger man med den eller den, för båda funkar inte ihop.
man får passa sig för vad man säger, för snackar man om den ena så blir resten av familjen knäpptyst.
och den ena halvan ska vi inte ens tala om. hemskare människor får man leta efter.
när jag blir gammal skall jag vårda alla relationer, så som jag gör nu.
jag skall inte vara bitterm sur eller arg, som så många gamla är.
jag skall vara glad, hitta saker att ägna mig och åt och lägga mina tankar på.
jag skall se till att mina barn vill vara med mig, får vara med mig.
jag skall ringa och fråga hur folk mår, vad de gör. jag skall köpa blommor till dom och bjuda dem på fika.
jag skall inte stänga mig själv ute ur hela min släkt.
vi är inte många kvar.
när jag var lite var vi 20-25 personer säkert.
nu är vi.. jag vet inte. för om man räknar hur många de är som jag kan ha omkring mig så är vi 12-13 st, men om man ser det från någon annans sida så är vi säkert bara 5-6 st.
varför kan man inte glömma, sluta hata, och förlåta?
det sa alltid mormor.. lär dig livets stora gåta: älska, glömma och förlåta.
det är fan sant.
fine, jag förlåter inte alla. människor gör onda saker ibland. önskar livet ut en och såna detaljer.
men jag hatar inte. jag väljer bara bort. och jag är inte bitter. de som försöker göra mig illa mår bara sämre själva.
men att hänga upp sig på historia, något ett barn gjorde, eller en pensionär gjorde. något som har med pengar att göra. hur kan man vara bitter på någon som uppriktigt är ångerfull eller ledsen?
nej när jag blir gammal skall jag påta i mn trädgård, måla mina väggar och sitta i solen och läsa en bok.
jag skall gå på föreläsningar om historia och relegion och lyssna på kör. gå på teater. dricka vin. gå till frissan. äta bullar. resa och se saker.
inte fan ska jag sitta inne och vara bitter iallafall. livet måste för fan vara mer än så!
de relationer som min familj har till varann är inte hälsosamma och nånstans i mitten står jag och försöker hålla ihop det.
man får liksom välja.
antingen hänger man med den eller den, för båda funkar inte ihop.
man får passa sig för vad man säger, för snackar man om den ena så blir resten av familjen knäpptyst.
och den ena halvan ska vi inte ens tala om. hemskare människor får man leta efter.
när jag blir gammal skall jag vårda alla relationer, så som jag gör nu.
jag skall inte vara bitterm sur eller arg, som så många gamla är.
jag skall vara glad, hitta saker att ägna mig och åt och lägga mina tankar på.
jag skall se till att mina barn vill vara med mig, får vara med mig.
jag skall ringa och fråga hur folk mår, vad de gör. jag skall köpa blommor till dom och bjuda dem på fika.
jag skall inte stänga mig själv ute ur hela min släkt.
vi är inte många kvar.
när jag var lite var vi 20-25 personer säkert.
nu är vi.. jag vet inte. för om man räknar hur många de är som jag kan ha omkring mig så är vi 12-13 st, men om man ser det från någon annans sida så är vi säkert bara 5-6 st.
varför kan man inte glömma, sluta hata, och förlåta?
det sa alltid mormor.. lär dig livets stora gåta: älska, glömma och förlåta.
det är fan sant.
fine, jag förlåter inte alla. människor gör onda saker ibland. önskar livet ut en och såna detaljer.
men jag hatar inte. jag väljer bara bort. och jag är inte bitter. de som försöker göra mig illa mår bara sämre själva.
men att hänga upp sig på historia, något ett barn gjorde, eller en pensionär gjorde. något som har med pengar att göra. hur kan man vara bitter på någon som uppriktigt är ångerfull eller ledsen?
nej när jag blir gammal skall jag påta i mn trädgård, måla mina väggar och sitta i solen och läsa en bok.
jag skall gå på föreläsningar om historia och relegion och lyssna på kör. gå på teater. dricka vin. gå till frissan. äta bullar. resa och se saker.
inte fan ska jag sitta inne och vara bitter iallafall. livet måste för fan vara mer än så!
Kommentarer
Trackback
