överge
en vän frågade mig för några veckor sedan: "hur vet man om han är rätt?"
jag svarade: "det vet du när du inte behöver ställa dn frågan."
Logiskt tyckte jag.
Nu sitter jag i en liknande situation, fast gällande mitt jobb/mitt liv.
Jag frågade mig nyss:"hur vet jag att det här är rätt?"
Men jag kom på att det är inte så enkelt. det kanske inte räcker med att inte ha en fråga.
man kanske bara behöver ett annat svar. det kanske finns masor av svar man skulle kunna dra till med.
jag behöver kanske bara finna mitt.
När jobbet gått back och gått dåligt så länge som det faktiskt gjort... när man inte kan sova, när man inte kan andas, när man hela tiden måste rätta till och ändra. när man får panik över alla brev som man får. hotelser. då blir man till slut varsam om sitt eget liv. sin egen kropp. sitt hjärta. sin hjärna.
då är det av en ren självförsvarsmekanism som man börar ställa sig frågan. för man vill fega ur.
man kanske måste avvakta lite till. den lilla stunden kanske är år eller månader eller baa veckor. eller bara en natt utan sömn till. men man vill lämna det. för man vill leva igen. skratta och njuta av solen. sova. vakna. orka gå upp. orka gå dit.
det kanske är samma sak för dem som undrar "är han rätt?"
det kankse är andra saker med en sjäölv som gör att man undrar.
det kanske behövs lite mer tid.
jag är iaf glad att jag inte behöver ställa mig frågan "är han rätt?"
för jävlar vad rätt han är.
nu är det bara mitt jobb/mitt liv som skall rättas till. jag väntar en natt till. minst.
