why does my heart feel so bad?

nu har jag fått nog. kan det inte bara bli sommarlov som när man var liten? då åkte man ut på landet och låg på gräsmattan hela dagarna. spelade badminton, åt glass, läste tiotalet bäcker, fikade, klättrade i träd, låg i hängmattan, åt sena frukostar, vinkade till tågen som for förbi, matade hästarna i grannhagen, plockade blommor, hjälpte mamma att rensa grusgången från ogräs, lekte med katten, pysslade i sitt lilla växthus.. nu får man aknske en dag ledig här och var om man tar sig den friheten. och den tiden ägnar man åt att stressa över vad man inte får gjort på jobbet under den dagen, vad man borde göra där hemma när man ändå är där; typ dammsuga, damma, vattna blommor.. you name it. och nu har dessutom den här kroppen som jag bor i sett till att jag blivit lite halvledig i två dagar. två migränanfal på två dagar. sängliggande under ett täcke och helt tyst och mörkt. och det är ju lätt när solen ligger på. man ska tydligen inte livnära sig på att arbeta, dricka kaffe och snusa sa en kollega. verkar underligt. men det kanske är så att efter 5 år av ett nst intill sådant beteende så får kroppen nog. "hallå, sluta misshandla mig!" skriker den till mig. och vad gör jag åt det? jag tar en kopp kaffe och stoppar in en snus och låtsas att livet leker. tills jag faller ihop ännu en gång och gråter och lyssnar på P3 Dokumentär halva nätterna.