somnia
det var en tid sedan jag skrev.
jag blev sjukskriven en månad då, för utmattningsdepression. nu har jag blivit sjukskriven en månad till. min psykolog säger att jag inte under några omständigheter får arbeta eller plugga. minsta lilla stress som jag utsätts för skadar min hjärna.
läkaren sa att jag låg på en maxnivå vad gäller både depression och ångest, visste knappt att det var två olika saker, men okej. han ökade på min medicin och la om den lite. psykologen är väl inte jätte förtjust i att jag tar mediciner men jag har ingen ork att sluta, jag vet hur jag mår om jag inte tar dem. även om jag inte kan minnas känslan när jag inte är mitt inne i den, men jag vet att det var ohållbart.
psykologen sa at om jag fortsätter stressa så kan hjärnan skadas på flera sätt, jag kan få dåligt minne; glömma saker jag sagt, gjort och planerat. det gör jag redan. jag skulle kunna få riktigt kort stubin; explodera för minsta lilla precis när som helst - i gråt, ilska, har eller irritation. det händer redan. jag kan få sömnproblem. det har jag haft i flera år. såna saker. det oroade mig. då började jag gråta hos henne. och sen kunde jag knappt sluta.
dagen efter började jag gråta hos läkaren. båda gångerna berodde tydligen på att jag fick kontakt med mina känslor.
min rastlöshet beror tydligen på att jag knuffar bort känslorna, för jag vill inte må så som jag gör när jag känner dem. det är väldigt logiskt. det är därför jag har promenerat kl. 06.30 på morgonen, tvättat kuddar, passat främlingars husdjur och frenetiskt tagit hand om mina växter.
jag är bekymrad över att ha kontakt med mina känslor. men någon gång måste man väl det. på riktigt alltså.
innan hade jag en liten kontakt med dem när jag skrev här i min lilla blogg.. det kanske är därför jag skriver så sällan och med så länga mellanrum nu.
jag kan säga att just i detta nu har jag inte kontakt med mina känslor. jag bara VET hur det är, hur det ligger till, hur jag egentligen mår. men jag käner inte efter. jag skriver för glatta livet. för att börja någonstans.
stressen är enorm. för att jag inte kan slappna av. för att jag vill käna men inte vågar. för att låta bli. för att komma på vad jag ska viga mitt liv åt. vad jag ska göra. hur jag ska göra skillnad. för att hämnas. för att kunna leva utan att hata jämt. för hur jag ska överleva. för hur jag ska bli lugn och fine med allt.
jag har funderat på det mesta nu. vad ska jag göra? ska jag plugga? ska jag jobba? ska jag stata eget? ska jag syssla med politik? ska jag bli skådis? ska jag skriva? ska jag leva? på riktigt.
fem saker som är bra:
1. jag har inte snusat på en dryg månad.
2. jag lagar mat.
3. jag har målat om.
4. jag umgås med vackra människor.
5. .. där tog det slut.
jag blev sjukskriven en månad då, för utmattningsdepression. nu har jag blivit sjukskriven en månad till. min psykolog säger att jag inte under några omständigheter får arbeta eller plugga. minsta lilla stress som jag utsätts för skadar min hjärna.
läkaren sa att jag låg på en maxnivå vad gäller både depression och ångest, visste knappt att det var två olika saker, men okej. han ökade på min medicin och la om den lite. psykologen är väl inte jätte förtjust i att jag tar mediciner men jag har ingen ork att sluta, jag vet hur jag mår om jag inte tar dem. även om jag inte kan minnas känslan när jag inte är mitt inne i den, men jag vet att det var ohållbart.
psykologen sa at om jag fortsätter stressa så kan hjärnan skadas på flera sätt, jag kan få dåligt minne; glömma saker jag sagt, gjort och planerat. det gör jag redan. jag skulle kunna få riktigt kort stubin; explodera för minsta lilla precis när som helst - i gråt, ilska, har eller irritation. det händer redan. jag kan få sömnproblem. det har jag haft i flera år. såna saker. det oroade mig. då började jag gråta hos henne. och sen kunde jag knappt sluta.
dagen efter började jag gråta hos läkaren. båda gångerna berodde tydligen på att jag fick kontakt med mina känslor.
min rastlöshet beror tydligen på att jag knuffar bort känslorna, för jag vill inte må så som jag gör när jag känner dem. det är väldigt logiskt. det är därför jag har promenerat kl. 06.30 på morgonen, tvättat kuddar, passat främlingars husdjur och frenetiskt tagit hand om mina växter.
jag är bekymrad över att ha kontakt med mina känslor. men någon gång måste man väl det. på riktigt alltså.
innan hade jag en liten kontakt med dem när jag skrev här i min lilla blogg.. det kanske är därför jag skriver så sällan och med så länga mellanrum nu.
jag kan säga att just i detta nu har jag inte kontakt med mina känslor. jag bara VET hur det är, hur det ligger till, hur jag egentligen mår. men jag käner inte efter. jag skriver för glatta livet. för att börja någonstans.
stressen är enorm. för att jag inte kan slappna av. för att jag vill käna men inte vågar. för att låta bli. för att komma på vad jag ska viga mitt liv åt. vad jag ska göra. hur jag ska göra skillnad. för att hämnas. för att kunna leva utan att hata jämt. för hur jag ska överleva. för hur jag ska bli lugn och fine med allt.
jag har funderat på det mesta nu. vad ska jag göra? ska jag plugga? ska jag jobba? ska jag stata eget? ska jag syssla med politik? ska jag bli skådis? ska jag skriva? ska jag leva? på riktigt.
fem saker som är bra:
1. jag har inte snusat på en dryg månad.
2. jag lagar mat.
3. jag har målat om.
4. jag umgås med vackra människor.
5. .. där tog det slut.
Kommentarer
Trackback
